måndag 18 maj 2015

Sanningen om att inte vara som alla andra och att acceptera det: del 4 (scrolla ned för att läsa del 1-3)

Jag har också jobbat som attraktionsförare på Liseberg där det var obligatoriskt att använda öronproppar på vissa attraktioner, något som jag undvek eftersom jag inte ville ta bort mina hörapparater. Det skulle orsaka som ett lock för öronen och jag skulle knappt höra vad någon sade till mig, gäst som kollega. Som tur var blev jag inte upptäckt av ledningen. 

I efterhand kan jag nu komma att tänka på vilken oacceptabel situation jag satte mig själv i, att välja mellan att antingen skydda mina öron och knappt höra genom användande av öronproppar eller att ha hörapparat och få ett förstärkt ljud, något som kan ha utsatt mina öron för mycket höga volymer och eventuellt skapat ytterligare hörselskador. Tack och lov är det inget jag drabbades av, vad jag märkt i alla fall. Kanske är det något som kommer visa sig när jag blir äldre.
 

Detta är bara ett urplock av de situationer jag har upplevt och utsatt mig själv för genom att låtsas som att inget gör mig annorlunda. Idag har mycket skett och sedan jag började använda hörapparat igen har jag sakta men säkert accepterat min hörselnedsättning mer och mer. Jag har börjat använda apparaterna dagligen och har varit noggrann med att alltid ha utsläppt hår för att ingen skall ”upptäcka” mitt hjälpmedel. Detta har dock gjort att personer i vissa fall sett apparaterna och jag har blivit mer bekväm med att då berätta.
 

När jag i höstas började ett nytt program på Stockholms universitet och hittat ett superhärligt tjejgäng som jag verkligen kan lita på, kände jag mig bekväm att berätta. Det har verkligen stärkt mig och underlättat då tjejerna har förståelse för att jag ibland inte hör.
 

Något som jag idag är stolt över är att jag för några månader sedan deltog i en jobbintervju som kom att bli annorlunda och speciell i jämförelse med tidigare. Detta var den första jobbintervju och även tillfälle som jag, med eget initiativ, berättade för arbetsgivaren om att jag har en hörselnedsättning och de fördelar jag fått av den kampen jag haft.
 

Idag har jag kommit en bra bit på vägen. Jag hade aldrig, för fyra år sedan, trott att jag skulle vilja dela med mig av min upplevelse som hörselskadad. En funktionsnedsättning är inget man ska skämmas över eller försöka dölja. Jag har insett att det har gett mig otroligt mycket och jag hade aldrig kunnat vara den jag är idag om det inte var för min hörselskada. Egenskaper som envishet, ödmjukhet, god lyssnare, förståelse och nyfikenhet är bara några av de ord som vänner och familj skulle beskriva mig med, vilka jag till viss del har hörselskadan att tacka för.
 

Om någon idag, som inte känner mig skulle läsa igenom mitt cv, utbildningar jag gått samt resmål och upplevelser jag upplevt, kan det vara svårt att förstå eller genomskåda att jag är en tjej med lätt till måttlig hörselnedsättning. Andra beskriver mig som en otroligt driven och envis tjej som inte ger upp utan ständigt tar sig an nya utmaningar. Min hörselnedsättning kommer aldrig få hindra mig från att göra det jag vill eller uppnå mina drömmar. För att också inspirera andra som sitter i samma båt som jag, vill jag bevisa och applicera mottot som jag idag lever för att ingenting är omöjligt!

Josefin Seglem, 22 år

1 kommentar:

Emma - hörselresan sa...

Tack för att du ville dela med dig av din berättelse!