fredag 10 april 2015

"Man har inte samma möjligheter och det är svårt att hitta sig själv."

Efter att ha varit i Bolivia, i fem dagar så känner jag mig förändrad. Varför?? Jo, jag uppskattar saker bättre. Förut har det varit lätt att tagit allt förgivet för mig eftersom jag alltid har haft tur med t.ex. lärare, klasser och rektorer osv. Jag har alltid varit säker i mig själv och aldrig skämts för min hörselskada, vilket jag vet att andra i min ålder i min stad har gjort. Hörselskadan har aldrig varit ett problem utan snarare en ”möjlighet” eftersom det har gjort att jag började i en ny klass så jag fick i princip dubbelt så mycket kompisar än andra i min ålder bla.

Här i Bolivia har jag upplevt att hörselskadan, ordet som inte ens existerar i ordboken, är tvärtom mot för mig. Här får man veta att man är döv, trots att det inte är så. Man har inte samma möjligheter och det är svårt att hitta sig själv.

En kille berättade att han blev väldigt retad för sin hörselskada och utanför, en tjej berättade att det var tvärtom, alla i hennes klass var väldigt snälla mot henne och tog hänsyn till hennes hörselskada.

Det känns häftigt och mäktigt att få vara med i starten på den första hörselskadeföreningen i hela Latinamerika.

/Frida Albertsson

onsdag 1 april 2015

Dag ett i Bolivia

Efter en lång resa är vi äntligen framme i Bolivia. Med på resan är jag, Anna Kain Wyatt, Carina Albertsson, Frida Albertsson och Lotta Göller. Alla har vi olika roller, jag Anna är representant från Unga Hörselskadade, Frida är medlem i UH och gör en förstudie inför sitt gymnasiearbete. Carina, Lotta och sen Rebecka är med från HRF.

Så vad gör jag då här? På andra sida jorden?

Jo! HRF har under flera år samarbetat med en föräldraorganisation som är aktiva här i Bolivia, i staden Cochabamba och vi i UH fick frågan om vi ville följa med och vara en del i samarbetet. Men vi kände att nja, en föräldraorganisation är inte riktigt något för oss. Vi vill samarbeta med organisationer som är organiserade på samma vis som oss, där hörselskadade är de som själva leder organisationen. Precis som HRF och UH. Och vi är glada att det nu sen i år faktiskt håller på att startas upp en sådan organisation här i Bolivia.

Så varför ska man då samarbeta med folk från andra sidan jordklotet? Jo för vi har mycket att lära av varandra, organisering är något som sker i samverkan med andra. Och genom att träffas och utbyta erfarenheter så ökar vår kunskap om organisering och det ger oss större möjligheter att ge unga hörselskadade över hela världen förutsättningar till ett bra liv.

Idag, första dagen har vi framförallt fokuserat på bildandet av den nya organisationen ASHICO, deras uppstartsprojekt och mål med året. Än så länge är det en lokal grupp här i Cochabamba men målet är att skapa lokalföreningar runt om i landet och på så sätt bilda en riksorganisation.

De som är drivande i skapandet av organisationen är alla unga, vilket känns kul och peppt och öppnar upp för stora möjligheter till ett framtida samarbete organisationerna emellan.

Och viktigast av allt, att det är vi själva, med egna erfarenheter av hörselskador som driver våra egna organisationer. Det är vi som vet vad vi vill ha och behöver.

Hälsningar från ett soligt Cochabamba

Anna