Fler-mikrofonsystem bör bli norm i dagens moderna skola!

Förra veckan släppte Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, en väldigt läsvärd rapport om villkoren för elever med hörselnedsättning som går inkluderat i grundskolan med hörande elever i Stockholms län. I rapporten framgår det att nästan hälften av eleverna går i klasser med mer än 20 elever, 40 % av eleverna saknar tassar på stolarna och 43 % saknar kamratmikrofoner. Jag tycker det är högst märkligt att kamratmikrofoner inte är självklart om eleven har behov att hörteknik i skolan. Att enbart ha en sändare och en mottagare är anpassat för monologer. Detta funkade kanske för 50 år sedan i skolan, men knappast i dagens skola då stora delar av undervisningen sker via dialog. Eleven med hörselnedsättning måste ha förutsättningar att höra vad klasskamraterna egentligen säger och då krävs det tillgång till ett portabelt fler-mikrofonsystem med flera mikrofoner som klasskamraterna kan dela på och som kan spridas runt i klassrummet.

Huruvida en får kamratmikrofoner beror på hur snällt landstinget du bor i är eftersom de tar beslut om saken. Flera medlemmar i UH vittnar om att fler-mikrofonsystem är långt ifrån en självklarhet även utanför Stockholms län. I Dalarnas län får en inte kamratmikrofoner per automatik, i Uppsala län får en ett fler-mikrofonsystem efter påtryckningar från föräldrar och i Kalmar län fick en för drygt fem år sedan inget fler-mikrofonsystem alls då landstinget valde att frysa pengarna och föräldrarna fick istället ta lån föratt finansiera ett fler-mikrofonsystem i skolan. Själv fick jag tjata och vänta i över ett år för att få ett fler-mikrofonsystem på Umeå universitet som gjorde att jag kunde hänga med på seminarier och höra vad mina kurskamrater frågade på föreläsningarna. 

Rapporten visar även att i klasser där kamratmikrofoner finns så är mikrofonerna oftast inte tillgängliga för kamraterna inom en armlängds avstånd, vilket kan medföra sämre användning av mikrofonerna då de behöver skickas runt. När jag gick i grundskolan hade vi en kamratmikrofon till hela klassen och tanken var att mikrofonen skulle skickas runt bland alla i klassen när de skulle prata. Det var många gånger mikrofonen inte skickades runt och jag påminde sällan eftersom jag tyckte det var jobbigt att påminna och att sticka ut. Det var också vanligt att mikrofonen inte skickades runt med kommentaren ”det var inget viktigt” och jag nöjde mig ofta med det, men jag undrade samtidigt var det egentligen var som ”inte var så viktigt”. Med fler kamratmikrofoner hade jag också fått höra alla ”det var inget viktigt” samtal och det hade skapat en värdefull delaktighet för mig i klassrummet. För mig är det precis lika viktigt att få höra allt det där ”det var inte så viktigt” som det är att höra vad läraren har att säga.

Det framgår också i rapporten att det finns brist på kunskap hos lärare om hur behoven ser ut för elever med hörselnedsättning. Det är enbart drygt hälften som har fått fortbildning eller information från en hörselpedagog om vad det innebär att undervisa elever med hörselnedsättning. Jag tycker det känns fullständigt orimlig då konsekvensen blir att elever med hörselnedsättning ramlar mellan stolarna gång på gång eftersom deras lärare inte vet vilka förutsättningar de behöver. Tassar på stolarna måste bli en självklarhet och små klasser likaså oavsett vilken skola det gäller.

Jag tycker att det är rimligt att begära att elever med hörselnedsättning ska kunna höra vad som sägs och känna delaktighet i skolan. Det ska inte spela någon roll var en bor utan fler-mikrofonssystem behöver bli en självklarhet inom alla landsting och för alla elever med hörselnedsättning som går inkluderat med hörande elever. Det är precis lika viktigt att höra vad klasskamraterna säger som det är att höra vad läraren säger för att kunna känna sig delaktig i klassrummet och undervisningen.

Bristen på kunskap bland lärare och bristen på fler-mikrofonsystem behöver lyftas fram för att synliggöra att situationen för elever med hörselnedsättning behöver förbättras. Det är dags för skolan, kommuner och landsting att ta sitt ansvar för att garantera elever med hörselnedsättning en likvärdig utbildning om de går inkluderat med hörande elever. Det är livsviktigt att införa fler-mikrofonsystem som norm i dagens skola så att elever med hörselnedsättning kan få höra vad klasskamraterna säger och inte gång på gång missa det där ”det var inget viktigt” för det är livsviktigt att även få höra detta.

//Sara

Läs också det gemensamma uttalande vi och övriga döv- och hörselorganisationer antog i samband med att rapporten från SPSM släpptes: Staten måste ta ansvar för hörselskadade barn i skolan.