torsdag 6 februari 2014

Nepal, here we come!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag, Sabina och Therese beger oss till Nepal igen. Jag är pepp som tusan på att fortsätta dra i trådar och bygga vidare på vårt besök i höstas. Vi ska besöka de andra dövskolorna, träffa en annan dövorganisation och delta i Myright:s programlandskonferens. Sist men inte minst ska vi diskutera med NAHOH som är den organisation vi vill inleda ett utvecklingssamarbete tillsammans med från 2015.   

Igår kväll chattade jag med Naresh på Facebook. Naresh är medlem i NAHOH och vi träffades när vi var där i höstas. Vi pratade om att vi båda gillar berg och yoga och om programlandskonferensen. Plötsligt så ställer han frågan

-        -   How did you become hard of hearing?

Jag svarade att det är ingen som vet och att det upptäcktes när jag var ca fem år, men att den troligen är medfödd. Sedan ställde jag samma fråga till honom. Han förklarade att han hade sjukdomen mässling när han var två år gammal och att slemhinnorna i örat blev infekterade. När han sedan var ute och simmade vid tio års ålder blev slemhinnorna infekterade på nytt i öronen och hörseln blev gradvis sämre och sämre efter det. Läkaren har senare sagt att hans hörselben är skadat och slemhinnorna aldrig torkat och att det medför att det inte går att göra något åt hans hörsel. Idag är han ensidigt döv och fick hörapparat på andra örat för ca fem år sedan. För några år sedan fick han också medicin utskrivet av en läkare för bli av med sin tinnitus, men hans tinnitus blev bara värre med medicinen så han slutade.

När vi var där i höstas var det många som beskrev hur dem hade fått en hörselnedsättning, exempelvis att det var pga en sjukdom i barndomen eller ett slag mot örat. Att ha ett svar på varför de hör dåligt kändes viktig för dem. Känslan av att vilja ha ett svar känner jag igen från min tonårstid då jag kom till insikt om att jag var den enda på min skola som hade hörapparater för att kunna höra och jag funderade ofta på varför men fick aldrig något svar eftersom det inte finns något. Idag vet jag att jag inte är ensam om att ha en hörselnedsättning varken i Sverige eller världen och jag funderar inte särskilt mycket på varför. Det hänger såklart ihop med att jag har accepterat min hörselnedsättning. För mig har det varit viktigt att kunna identifiera mig med andra för att kunna acceptera min hörselnedsättning, och där har UH spelat en viktig roll. Jag hoppas att samarbetet kan leda till att NAHOH ska kunna spela den viktiga rollen för fler än de 53 medlemmar som organisation har idag.

Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan

-         --  How do you feel about life as hard of hearing?

Jag ser fram emot att spinna vidare på den frågan i Nepal!


/Sara

Inga kommentarer: