fredag 21 februari 2014

Sömnlös i kathmandu

Tiden för att sätta sig ner och reflektera över vad som händer här i Nepal är inte stor. Vilket antagligen också kanske gör att man trots brist på sömn och energi vaknar tidigt och ligger och funderar.

Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.

Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.

En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?

Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!

Tack!

//Therese


(Bild från förra Nepalresan.)

onsdag 19 februari 2014

Kommunikations strul i Nepal

Idag är tredje dagen på planeringskonferensen. Vi har diskuterat projektmål och delmål kors och tvärs och formulerat om målen säkert tio gånger. Som det ser ut nu ska vi arbeta för att öka medvetenheten om vad hörselnedsättningar är för personer med hörselnedsättningar och deras familjer, förbättra möjligheterna att kommunicera samt öka förståelsen för personer med hörselnedsättningars behov bland beslutsfattare.

Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.

Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.

/Sara

(Bild från förra Nepalresan.)

torsdag 6 februari 2014

Nepal, here we come!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag, Sabina och Therese beger oss till Nepal igen. Jag är pepp som tusan på att fortsätta dra i trådar och bygga vidare på vårt besök i höstas. Vi ska besöka de andra dövskolorna, träffa en annan dövorganisation och delta i Myright:s programlandskonferens. Sist men inte minst ska vi diskutera med NAHOH som är den organisation vi vill inleda ett utvecklingssamarbete tillsammans med från 2015.   

Igår kväll chattade jag med Naresh på Facebook. Naresh är medlem i NAHOH och vi träffades när vi var där i höstas. Vi pratade om att vi båda gillar berg och yoga och om programlandskonferensen. Plötsligt så ställer han frågan

-        -   How did you become hard of hearing?

Jag svarade att det är ingen som vet och att det upptäcktes när jag var ca fem år, men att den troligen är medfödd. Sedan ställde jag samma fråga till honom. Han förklarade att han hade sjukdomen mässling när han var två år gammal och att slemhinnorna i örat blev infekterade. När han sedan var ute och simmade vid tio års ålder blev slemhinnorna infekterade på nytt i öronen och hörseln blev gradvis sämre och sämre efter det. Läkaren har senare sagt att hans hörselben är skadat och slemhinnorna aldrig torkat och att det medför att det inte går att göra något åt hans hörsel. Idag är han ensidigt döv och fick hörapparat på andra örat för ca fem år sedan. För några år sedan fick han också medicin utskrivet av en läkare för bli av med sin tinnitus, men hans tinnitus blev bara värre med medicinen så han slutade.

När vi var där i höstas var det många som beskrev hur dem hade fått en hörselnedsättning, exempelvis att det var pga en sjukdom i barndomen eller ett slag mot örat. Att ha ett svar på varför de hör dåligt kändes viktig för dem. Känslan av att vilja ha ett svar känner jag igen från min tonårstid då jag kom till insikt om att jag var den enda på min skola som hade hörapparater för att kunna höra och jag funderade ofta på varför men fick aldrig något svar eftersom det inte finns något. Idag vet jag att jag inte är ensam om att ha en hörselnedsättning varken i Sverige eller världen och jag funderar inte särskilt mycket på varför. Det hänger såklart ihop med att jag har accepterat min hörselnedsättning. För mig har det varit viktigt att kunna identifiera mig med andra för att kunna acceptera min hörselnedsättning, och där har UH spelat en viktig roll. Jag hoppas att samarbetet kan leda till att NAHOH ska kunna spela den viktiga rollen för fler än de 53 medlemmar som organisation har idag.

Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan

-         --  How do you feel about life as hard of hearing?

Jag ser fram emot att spinna vidare på den frågan i Nepal!


/Sara

tisdag 4 februari 2014

Utmanande, roligt och alldeles, alldeles underbart!

Nej, vi pratar inte om en bal på slottet. Vi pratar om att vara lägerledare i Unga Hörselskadade. Sök du också!

Att vara lägerledare – varför är det så häftigt? Vi tog en pratstund med Kawsar Ahmed, en av Unga Hörselskadades många uppskattade lägerledare.

Kawsar är 26 år gammal och har varit med i Unga Hörselskadade i fem år. Han var aldrig medlem som barn utan kom i kontakt med UH först på gymnasiet när han blev medlem i HiSUS. Han började engagera sig i HiSUS och kände snabbt att han ville göra mer. Så han skickade in en ansökan till att bli lägerledare.
”Mitt första läger var hur roligt som helst” berättar han om lägret på Kungshol i Rättvik som han var ledare på 2011. ”Jag ville bara ut och leka!”

Totalt har Kawsar varit ledare på tre läger och en ungdomskonferens. 2012 var han föreståndare på ett läger på Herrfallet. Han berättar att han lärt sig mycket av att vara lägerledare och föreståndare. Till exempel att det är viktigt att vara lyhörd och att det är bra att ha tålamod – även om det ofta kan fresta på. Allra viktigast säger han är att alla barn ska ha roligt, oavsett funktionshinder.
Kawsar berättar att han tycker det är synd att han inte kom in i UH tidigare. Han tycker att alla borde prova att vara lägerledare, eftersom det ger så mycket. Att vara lägerledare ger en erfarenheter, det är en utmaning och du får träffa nya människor, förklarar han. Dessutom är det hur roligt som helst!

”Det är en grej man ska bocka av på sin bucketlist!” konstaterar han till slut med ett leende på läpparna.

Vill du bli ledare i Unga Hörselskadade? Läs mer om hur du söker längre ner!

Kawsars tre tips till nya lägerledare:

  • Var dig själv.
  • Var lyhörd.
  • Var seriös, men på ett bra sätt, med glimten i ögat liksom.

Nu söker vi dig som vill vara ledare eller föreståndare 2014!

Att vara ledare eller föreståndare innebär att du behöver kunna ta ansvar, vara självgående, ta initiativ och lösa problem som dyker upp. Du behöver kunna samarbeta med och visa respekt mot både dina ledarkollegor och deltagarna.

Att genomföra lägret är endast en liten del av arbetet, det krävs även att du avsätter tid för planering och förberedelser självständigt på distans.

Du som är ledare på våra verksamheter behöver ha erfarenhet av hur det är att leva med en hörselskada, antingen genom att du har det själv eller har fått ta del av någon annans livssituation genom arbete, utbildning eller privat. Körkort och kunskaper i teckenspråk är meriterande.

Skriv ett brev där du berättar om dig själv, dina erfarenheter av hörselskador och varför du vill jobba på Unga Hörselskadades läger. Berätta om tidigare erfarenheter som du kan använda som lägerledare och ifall du har körkort eller kan teckenspråk. Glöm inte skriva vilket eller vilka läger du kan tänka dig jobba på och om du söker som ledare eller föreståndare. Läs mer om våra läger på baksidan av Rabalder!

Skicka ansökan senast den 2 mars till sabina@uh.se!

Unga Hörselskadades ledarutbildning hålls i Stockholm den 23-25 maj. Alla ledare erbjuds att gå gratis.