måndag 15 december 2014

Styrelsemötet i november

Den sista helgen i november, 29/11 - 30/11, så hade vi i UH styrelsemöte. Jag kan börja med att ursäkta sent blogginlägg, det har varit några stressiga veckor. 

Under mötet så diskuterade vi utförligare Tema Hörselvård, vilka mål vi har och hur vi ska gå tillväga i framtiden. Nu fattas det bara en konkretare tidsplan tills nästa styrelsemöte. Vi har även bestämt att temat för ungdomskonferensen 2015 är naturen/friluftsliv. Vi kände att det var det temat som våra medlemmar skulle delta på mest. Det väntas bli jättekul! :)

Det har även blivit bestämt att det ska tillsättas en arbetsgrupp för "renovering" av UH:s hemsida. Vilket vi tror blir uppskattat då många har upplevt sidan som svår-orienterad. Man får i dagsläget problem om man sitter vid t:ex en smartphone, sådana problem ska utredas noggrannare framöver. 

Ja, vi hade även ett födelsedagsbarn med oss under mötet, vår omtyckta Hanna Bergström fyllde 22år! (om jag minns fel så är hon fullt berättigad att rätta mig :) ). Det bjöds på tårta och vi hade det trevligt. :D


Jag tror det var en ganska bra sammanfattning av den helgen, så jag Edvin Lidén önskar er en god jul och ett gott nytt år! Ha det gott!

söndag 19 oktober 2014

Hörselveckan dag 7 - Tema Personliga hjälpmedel

Fler tillgängliga fritidsaktiviteter är något vi har diskuterat tidigare under hörselveckan. Som avslutning vill vi lyfta ett område där vi skulle vilja lägga mer krut utan att tumma på vikten av samhällets ansvar att erbjuda tillgängliga fritidsaktiviteter för barn och unga med hörselskada.

Vi vill att vår målgrupp ska ha rätt till individuellt anpassade hörtekniska hjälpmedel som följer individen genom livet. Unga med hörselskada ska kunna ta tillvara på möjligheter de möter i vardagen, hinder ska inte uppstå när du vill delta på föreningsmöten, kunna ta till dig vad som sägs på samlingen innan fotbollsträningen, på ridlektionen eller under släktkalaset. Det ska inte behöva vara en diskussion eller ett smusslande kring om du använder din hörteknik du fått för skolan vid ett släktkalas, din hörteknik ska helt enkelt hjälpa dig i din vardag oavsett aktivitet.

I vissa landsting sägs det vara möjligt att låna hörteknik tillfälligt när det uppstår en situation i vardagen där du kan behöva det, i vilka landsting det gäller och hur en går tillväga är inte tydligt. Landstinget ger dig ofta ett visst stöd i att göra ditt hem tillgängligt eller säkert i form av slinga till TV eller varseblivningssystem för brandlarm eller dörrklocka. Men det är inte bara i hemmet vi ska kunna vara delaktiga. Att och om igen låna och lämna tillbaka och sedan låna igen ser vi som en orimlighet. Det är inte heller självklart att de situationerna när teknik skulle behövas är tydliga i förväg. Vi vill att när hörapparater provas ut ska även kompletterande hörteknik provas ut så att du som ung och hörselskadad kan möta vardagens utmaningar när du vill.

Idag finns en mängd olika regler över vem som förskriver hörtekniska hjälpmedel till en person med hörselskada beroende på vilken situation i livet du står inför. Det är en snårskog att hitta rätt i regelverket vid utbildning på olika nivåer och i arbetslivet, men hörteknik i din vardag har inte ens en tydlig plats i regelverket. Med individuellt anpassad hörteknik som följer dig genom livet blir även utbildning och arbetsliv mer tillgängligt, redan när du inleder din utbildning eller från när du söker arbete har du de hjälpmedel du behöver. Komplexare situationer i utbildning eller på arbetsplatsen kan därefter kompletteras med hörtekniska hjälpmedel enligt de regler som redan finns idag. Vi tror att detta skulle vara en enklare ekvation både för individen och för samhället!

Läs mer:


lördag 18 oktober 2014

Hörselveckan dag 6 - Tema Tillgänglighet

Kampen för ett tillgängligt samhälle fritt från diskriminering är ständigt pågående. Vi vinner segrar men möter också gång på gång motgångar. Debatten brinner och fler och fler får upp ögonen för våra frågor, samtidigt som vi kämpar i en ständig uppförsbacke där det alltid finns ännu en person att övertyga, ännu en tröskel att ta sig över.

Frågan om tillgänglighet är stor och betyder olika saker för olika personer beroende på funktionsvariation. För oss i Unga Hörselskadade ligger fokus inte helt oväntat på att göra samhället mer tillgängligt för hörselskadade. Vi tar kampen för att kunna vara delaktig i vardagen, i skolan, i arbetslivet. För oss handlar det bland annat om rätten till hörteknik och hjälpmedel, möjlighet att få tolk (och att aldrig upplevas vara en belastning) och ökade insatser för textning på tv.

I våras kom äntligen en proposition från regeringen där bristande tillgänglighet inkluderas som en diskrimineringsgrund, något som funktionshinderrörelsen kämpat för i flera år. Det var en stor symbolisk seger, samtidigt som det i praktiken var ett tandlöst förslag med många orimliga undantag. Än en gång fick vi känna på hur våra frågor och våra rättigheter prioriteras ner till förmån för någon annans bekvämlighet.

Här på vår blogg kan du läsa mer om olika perspektiv på tillgänglighet. Du kan också läsa mer om vårt arbete i Almedalen där vi under flera år specifikt har jobbat för att lyfta vikten av en tillgänglig politisk debatt för allas rätt att kunna delta i politiken.



fredag 17 oktober 2014

Hörselveckan dag 5 - Tema CI

Allt fler döva och hörselskadade barn och unga opererar ett CI. Många av våra medlemmar är CI-användare och behovet av information växer ständigt. Nyligen publicerade vi därför en stor mängd ny information på uh.se om vad CI är, vem som är kandidat och hur man går tillväga för att få det. Informationen finns på vår hemsida.

Är du CI-användare och skulle vilja dela med dig av tankar och erfarenheter? Eller har du valt bort CI och skulle vilja berätta varför? Hör gärna av dig till oss på kansli@uh.se!

Utdrag från uh.se
Många som opererat CI vittnar om att deras hörsel drastiskt förbättrats. Från att knappt ha hört alls till att kunna delta i vardagen på mycket bättre villkor. Det kan vara allt från att inte ständigt vara beroende av tolk till att kunna lyssna på musik och prata i telefon. Ljudet beskrivs som annorlunda, mer mekaniskt och burkigt, men inte som något som stör.

”Mycket saker är lättare nu. Jag kan klara mig utan teckenspråkstolk, även om jag ibland föredrar att använda dem i alla fall. Men jag har samtidigt fått svårare att acceptera när jag inte hänger med i konversationer. Jag ställer väldigt höga krav på mig själv och när jag misslyckas så blir jag väldigt besviken på mig själv istället.”

- Annica, CI-användare


torsdag 16 oktober 2014

Hörselveckan dag 4 - Rätten till tvåspråkighet

Rätten till tvåspråkighet är något Unga Hörselskadade slagits för länge tillsammans med andra döv- och hörselorganisationer. Vi tycker att alla barn med hörselskada tidigt ska få möjlighet att utveckla både svenska och svenskt teckenspråk så att de senare i livet själva kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Vi vet att hörselskador ofta förvärras med åren, vilket gör att behovet av teckenspråk kan komma senare för många. Vi vet också att vardagen och livet inte är bara på ett sätt, utan att det i olika situationer fungerar olika bra att höra.

Att vara tvåspråkig och ha tillgång till både svenska och svenskt teckenspråk ökar chansen för delaktighet i livets alla situationer.

Vill du läsa mer om tvåspråkighet och teckenspråk?


onsdag 15 oktober 2014

Hörselveckan dag 3 - Tema Arbetsliv

Alla människor kan uppleva sig särbehandlade eller diskriminerade av sin arbetsgivare. Ofta tror jag att det handlar om okunskap snarare än illvilja, vi med hörselskada löper tyvärr en stor risk att bli utsatta för diskriminering på grund av vår funktionsnedsättning. Jag tänkte dela med mig av min berättelse om min nuvarande arbetsplats och hur fel det kan gå, men också hur saker kan lösas genom kommunikation.



För tre år sedan började jag arbeta inom en stor svensk myndighet. Jag arbetar som handläggare och möter dagligen personer med funktionsnedsättningar såväl hörande, döva som personer med hörselskada. Redan när jag sökte arbetet var jag öppen med min grava hörselnedsättning och hur det skulle påverka mig i relation till mitt arbete. Min chef såg mina resurser snarare än min funktionsnedsättning och jag fick arbetet. Direkt när anställningen startade kontaktade jag Arbetsförmedlingens dövkonsulent och audionom som besökte min arbetsplats och kartlade vilken anpassning jag var i behov av. Vi kom fram till att jag skulle behöva ett FM-system till mitt cochleaimplantat, bildtelefon för att klara telefonsamtalen, varseblivningshjälpmedel för att veta att telefonen ringer, brandlarmet går eller att någon ringer på dörren. För detta behövde min arbetsgivare inte betala en krona. Dessutom har jag möjlighet att använda tolkstödet för utbildningsinsatser. Detta stöd kan arbetsgivaren få med max 50 000 kr per år för att på så sätt stärka individens möjligheter att få eller behålla ett arbete. Dessutom fick min arbetsgivare 5000 kronor per månad i form av ”Stöd till personligt biträde” vilket innebär att pengarna skall användas vid de tillfällen som det inte är utbildningstolkning och där beställningen faller utanför landstingets regi.

Som anställd inom en statlig myndighet så avgör regeringen hur mycket pengar vi får till våra olika verksamheter. Under mitt senaste år som anställd har budgetramarna för detta stramats år och jag har gång på gång mött attityden från chefen att mina tolkbeställningar kostar pengar som behöver tas från kontorets budget och att detta egentligen skulle kunna användas till annat. En chef uttryckte till mig ”hade jag vetat hur mycket det skulle kosta att anställa dig så hade jag aldrig vågat”. Sådana kommentarer sårar mig otroligt mycket och jag tappade en period gnistan för mitt arbete. Droppen för mig var när det blev bestämt att mitt team i november månad kommer att resa till Göteborg för studiebesök under två dagar. Jag pratade med min chef och upplyste om att vi kommer att bli tvungna att köpa tolkar för denna resa. Svaret jag fick gjorde mig både chockad och ledsen ”du kan väl försöka att boka in dövbesök så att vi minskar dina tolkkostnader. Det är inte nödvändigt att du följer med dina kollegor på besöket”.

För mig handlar en studieresa dels om att göra studiebesök och lära och inspireras av det, men minst lika mycket om att träffa kollegor på ett mer avslappnat sätt, umgås sitta och småprata. Jag som alla andra har behov av den kompetensutvecklingen och att ta del av gruppens gemensamma utveckling. Utöver frustrationen i att jag skulle nekas det funderade jag mycket över vad ”dövbesök” i chefens ögon innebar?!

Irriterad tog jag kontakt med mitt fackombud, en kvinna som är van att arbeta med döva och personer med hörselskada, som jag känner stort förtroende för. Facket tog saken på största allvar och det blev ett möte med högsta chefen på kontoret där jag arbetar. Vi hade ett långt samtal om chefernas behandling, att jag känner mig som en belastning för hela kontorets budget och att jag kände mig utpekad, utsatt och diskriminerad. Mötet resulterade i ursäkter från cheferna, att jag kommer att få tolk hela Göteborgsresan och kan därmed följa med mitt team på vårt studiebesök. Dessutom har jag fått fria händer att framöver boka tolk vid alla de möten där jag känner att jag har behov av det. Det är ju precis så som vi vill att det skall funka i arbetslivet för oss emd hörselskada, att vi skall få det stöd vi behöver. Men när detta inte ens kan skötas rätt på en myndighet undrar jag hur det ser ut på andra arbetsplatser som är mindre, har mindre krav på sig och där kompetensen saknas.

Nu har jag fått tillbaka gnistan i mitt arbete, jag har ett välanpassat kontor rent tekniskt, men också socialt genom vetskapen om att jag kan beställa tolk vid behov. Det har blivit bättre för mig, men jag vet att många andra möter samma fördomar och samma diskriminering på sin arbetsplats. Detta är tyvärr bara ett av många exempel på hur det blir fel när för mycket ansvar och ekonomisk belastning för tillgänglighet ligger på arbetsgivaren. Det enda rimliga är att samhället tar det ekonomiska ansvaret, en anställd ska aldrig någonsin få höra att tillgängligheten är för dyr. En anställd ska aldrig nekas delta på ett möte, en utbildning, en resa eller en gruppaktivitet för att arbetsgivaren anser att tolk är för dyrt.

/Heléne Larsson, styrelseledamot för Unga Hörselskadade

Läs mer om Unga Hörselskadades åsikter om arbetslivsfrågor

tisdag 14 oktober 2014

Hörselveckan dag 2 - Tema Fritid

Möjlighet till en aktiv fritid är viktigt för alla barn och unga, oavsett funktionsförmåga. Vi vill se en större mångfald i tillgängliga fritidsaktiviteter för barn och unga med hörselskada.

Organisationer stänger allt för ofta ute människor som skulle vilja vara medlemmar. Även organisationer som inte är funkisorganisationer måste ha möjlighet att anpassa sin verksamhet till personer med funktionsnedsättning. När en person med hörselskada ska delta i ett möte kan organisationen tvingas betala mer än tio tusen kronor för att hyra, transportera och installera exempelvis en hörselslinga. Det borde vara självklart att ungdomsorganisationer ska kunna få stöd till tillgänglighetsanpassning.

Delaktighet handlar också om att kunna få vara aktiv i en organisation, något som bidrar till demokratisk skolning och skapar engagemang. Ett engagemang som hjälper till att utveckla samhället genom att unga får och ger andra kunskap samt att de lär sig påverka och forma sin egen situation. Sveriges regering och riksdag måste kunna säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organisera, utveckla och delta i ungdomsorganisationer på samma villkor som andra. Detta görs genom att uppmuntra och främja deltagande, samt genom att hjälpa till att skapa långsiktiga och hållbara organisationer med verksamhet på alla nivåer.

Detta är ungefär vad som står i Unga Hörselskadades politiska program under rubriken Fritid. Har du en erfarenhet av att stängas ute från en fritidsaktivitet, eller ett exempel på en bra lösning, eller något annat du skulle vilja berätta om? Dela gärna med dig till oss i en kommentar eller i ett mejl till kanlis@uh.se.



måndag 13 oktober 2014

Hörselveckan dag 1 - Tema Skola

Idag börjar hörselveckan, en vecka på initiativ av HRF där hörselfrågorna står i fokus. Under veckan som kommer tänker vi i Unga Hörselskadade lyfta sju olika ämnen som är viktiga för oss, idag vill vi lyfta skolfrågan.

Rätten till likvärdig utbildning är en av Unga Hörselskadades absolut viktigaste frågor. Det finns tydlig statistik som visar att barn och unga med hörselskada får sämre resultat i skolan och inte söker sig vidare till högre studier i samma utsträckning som andra. Att det är så är ett resultat av ett system och en skola som inte ger barn och unga med hörselskada tillräckligt utrymme och stöd.

Det är samhället och skolans ansvar att alla elever klarar skolan och når sin fulla potential. Den absolut största delen av barn och unga med hörselskada går idag integrerat i den kommunala skolan. Det finns fördelar med det, men det skapar också en utsatt situation där aktiva åtgärder och genomtänkt stöd krävs för att säkra en bra skolgång. En ekvation som blir svår när okunskapen är hög hos kommunen och skolhuvudmännen. Att det saknas kunskap hos ansvariga och att resurserna är knappa resulterar gång på gång i att elever faller mellan stolarna. De får inte det stöd de behöver och har rätt till och deras utveckling blir lidande på grund av det. Många gånger sänks dessutom ambitionerna för vår grupp och därmed utmanas inte heller eleverna att nå sin fulla potential.

Vi kräver en skola som anpassar sig efter elevens villkor. Några av våra viktigaste krav för en likvärdig utbildning är:

  • mindre storlek på klasser
  • rätt till hjälpmedel i skolan på såväl lektionerna som på raster
  • införande av funktionshinderkunskap i lärarutbildningen.

Mindre klasser är en förutsättning för bättre ljudmiljö. Mindre klasser skapar också möjlighet till möblering av klassrummet där alla elever ser varandra, något som underlättar avläsning. Hjälpmedel i form av hörslinga och mikrofoner ger ytterligare förutsättningar för eleven att höra vad som sägs och hänga med i undervisning och diskussioner. Funktionshinderkunskap är en åtgärd som skulle ge lärare ökad kunskap om hörselskadades förutsättningar och bättre verktyg att anpassa undervisning, övningar och uppgifter.


måndag 22 september 2014

Höstens första styrelsemöte avklarat!

I  helgen var det styrelsemöte fyllt av olika diskussioner. Vi diskuterade bland annat organisationens tema 2015-2016 som är Hörselvård.  Hörselvård är allt från hörseltest och hörapparater till hörselpedagoger och teckenspråkskurser. Vi vill dels sprida kunskap hos medlemmarna hur svensk hörselvård fungerar och dels påverka hörselvården till det bättre.  Vi diskuterade även kommunikation, verksamhetsplan och samarbete med andra organisationer. Vi tog beslut om om skicka två ombud till årsmötet för den internationella  paraplyorganisationen IFHOHYP, International federation of hard of hearing young people, i Frankrike samt till årsmötet för den svenska paraplyorgainsatioen För Sveriges ungdomsorganisationer, LSU,  i november.

Vi hade dessutom finbesök av fyra från Örebros lokalavdelning. Vi diskuterade gemensamt den projektansökan som håller på att skrivas. Vi vill starta ett treårigt projekt som ska arbeta med uppsökande arbete och att främst försöka nå alla som går i skolan integrerat för att kunna erbjuda en mötesplats på hörselskadades villkor i form av UH på lokal nivå. Inom en månad ska ansökan skickas in och sedan håller vi tummarna för att ansökan blir beviljad.

När styrelsemötet var slut var det möte med Nepalgruppen för min del. i sällskap av regn, blixt och dunder utanför fönstret började vi planera för hur vi ska arbeta med utvecklingssamarbetet som förhoppningsvis startar 2015 och vi har massor av idéer som vi kommer att dela med oss av under hösten.

Det känns  som att det är mycket på gång i UH just nu och det känns sjukt pepp!

/Sara



fredag 22 augusti 2014

Barn- och ungdomsläger på Herrfallet

Hej!

Jag heter Elvira och var en av ledarna som jobbade på barnlägret!

Vi hade ett jätteroligt läger. Vi åkte trampbilar första dagen. Vi pysslade och gjorde egna tavlor som skulle symbolisera lägret. Vi var vid stranden och badade, men vi hade "3-kamp" vid stranden en dag. Då åkte vi trampbåt, byggde sandslott och lekte Noas Ark (en lek där man får en lista på vad man ska hitta och få poäng för varje sak man hittar)! Barnlägret hade Pirat som tema dag på lördagen. Vi körde dessutom såpaglide en dag - i regnet!






Som avslutning på lägret grillade vi marshmallows - barnen blev väldigt glada!

Jag som ledare var väldigt nöjd med lägret, det blev så som vi hade tänkt oss och jag hoppas att barnen var nöjda med lägret också! :)

Elvira Olsson.

torsdag 10 juli 2014

Slutrapport Slingpatrullen 2014

Än en gång genomförde Unga Hörselskadade en tillgänglighetsundersökning i Almedalen där de undersökte vilka arrangemang som var tillgängliga för hörselskadade. Slingpatrullen har tagit fram statistik för hur ofta det fanns hörslinga, teckenspråkstolk eller skrivtolk. Slingpatrullen har också bedömt ljudmiljön och ljusmiljön, även de viktiga tillgänglighetsaspekter. Detta är en sammanfattning av statistiken och de intryck som Slingpatrullen tog med sig hem.

Slingpatrullen besökte och bedömde 104 olika arrangemang, av dem hade 42 procent hörslinga och 22 procent teckenspråkstolk. Endast 4 hade skrivtolk. Många gånger stötte Slingpatrullen på slingor som skulle finnas men som inte fungerade eller som fanns men fungerade mycket dåligt.

Tidigare år har siffrorna sett ut såhär:
  • Slingpatrullen 2013 undersökte 91 olika arrangemang. 38 hade hörslinga (42 %), 25 hade teckenspråkstolk (27 %) och 3 hade skrivtolk.
  • Slingpatrullen 2012 undersökte 52 olika arrangemang. 24 hade hörslinga (46 %), 12 hade teckenspråkstolk (23 %) och 1 hade skrivtolk. 

Hela 20 av 104 arrangemang får totalt underkänt på ljudmiljön, samtidigt som endast 15 får ett högre betyg än okej. Att Almedalen är stormigt ljudmässigt är ingen överraskning, men slutsatsen vi kan dra av det är att det är desto viktigare med väl fungerande hjälpmedel när grundförutsättningarna för att höra är så dåliga.

Ytterligare en viktig del i vårt resultat är diskrepansen mellan den information som finns i förväg och hur det faktiskt ser ut på plats. Endast för 4 % av arrangemangen i programmet finns information om att det ska finnas hörslinga, vilket uppenbart är färre än våra resultat. Det är såklart bra att det är fler än så som har hörslinga, samtidigt som det är mycket viktigt att information som sprids stämmer. Vi är många som är beroende av hörslinga för att kunna delta, det är få som gång efter gång kan motivera sig själv att chansa och gå till seminarium där informationen säger att vi inte kan delta. Arrangörsansvaret innebär både att vara tillgängliga och att erbjuda information om hur tillgängligheten ser ut.

Slutintrycket Slingpatrullen tar med sig från Almedalen 2014 är att många arrangörer förstår våra synpunkter och många lovar bättring till kommande år. Samtidigt visar vår undersökning på att ingen utveckling sker. Resultatet för Slingpatrullen har stått stilla i tre år, och många arrangörer som vi följt upp från tidigare år har inte slinga i år heller trots tidigare löften.

Några arrangörer som tyvärr utmärkt sig är:
  • BRIS, som lovat slinga tre år i rad men som fortfarande inte prioriterat det.
  • Europahuset vars ansvariga jämförde satsning på hörseltillgänglighet med att bjuda alla på champagne.
  • Myndigheten för delaktighet som arrangerade ett seminarium som saknade såväl hörslinga som teckenspråkstolk och skrivtolk.
  • SCB som motiverade sin otillgänglighet (avsaknad av både hörslinga och tolk) med ”det har ju funkat i fjorton år” och inte lyssnade på våra påpekanden om att vi inte hörde och att det uppenbarligen inte fungerar då.
  • HSO som trots sin kunskap inte informerade i förväg om att det skulle finnas hörslinga.
  • AB Better Business World Wide & Nära AB som arrangerade åtta “Partisnack om tillgänglighet” men som inte hade hörslinga eftersom de hävdade att det var för dyrt. De hade inte heller tolk.



lördag 5 juli 2014

Slingpatrullen på väg hem

Nu har vi i Slingpatrullen lämnat Gotland och årets Almedalsvecka bakom oss. Vi har varit i Visby i sex dagar. Vi har besökt och utvärderat över hundra arrangemang och gruppen har gjort ett fantastiskt jobb, även om resultatet är nedslående. Vi har mött och pratat med politiker, myndigheter, företag, andra organisationer och media. Vi har besökt partiledartal, vi har minglat, vi har ställt frågor, vi har påverkat och vi har förändrat.

Även om de allra flesta möter oss med bra attityd och håller med om vad vi säger men inte har tänkt på det så har vi under veckan vi träffat på arrangörer med riktigt dålig attityd. Hos Europahuset fick vi höra att hörslingor var en lika absurd investering som champagne. Myndigheten för delaktighet arrangerade ett totalt hörselotillgängligt arrangemang – och hade inledningsvis väldigt svårt att se sitt ansvar som arrangörer. SPSM uttryckte sig mycket tråkigt angående att skrivtolkningen störde, ett uttalande som inte anstår en myndighet med så stor kunskap som SPSM. BRIS har trots påminnelser i flera år fortfarande inte fixat hörslinga. SCB argumenterade mot hörseltillgänglighet med ”det har ju fungerat i 14 år”, trots våra tydliga påtalanden att det är ett problem för oss och att det uppenbarligen inte funkar, men det var inget de ville ta hänsyn till.

Samtidigt har vi märkt hur stor skillnad vår medverkan gör och att vi kan förändra genom att ta de här diskussionerna. Europahuset har lovat bättring till nästa år, Myndigheten för delaktighet har bett om ursäkt för sin miss vid flera tillfällen och BRIS hävdar att de ska bättra sig till nästa år (tredje gången gillt). Vi får se vad Slingpatrullen 2015 kommer fram till.

Vi har också påverkat till det bättre under pågående vecka. I Forums #ideellaträdgården saknades slinga när vi kom dit en morgon, efter vårt påpekande kontrollerade de sin beställning, kontaktade leverantören och när vi kom tillbaka vid lunch var slingan fixad. Bra jobbat!

Extra roligt i år är att vi har nått ut i media mycket mer än tidigare. Vi har uppmärksammats av radio Gotland, Nyhetstecken och i Expressens Almedalsbilaga. Även på sociala medier har genomslaget varit stort. På Facebook har inlägget från Expressen om champagneincidenten hos Europahuset setts av över 10 000 personer.

Under nästa vecka kommer vi presentera det slutgiltiga resultatet från vår undersökning.

Vi vill rikta ett stort tack till Hörselskadades riksförbund för stöd att genomföra Slingpatrullen och för bra samarbete i Almedalen under veckan, vi ser fram emot fortsatt samarbete.


/Slingpatrullen genom Elin, kommunikatör, och Heléne, sammankallande


fredag 4 juli 2014

Vilket tal har varit bäst?

UH åker hem imorgon. Därför gör jag en sammanställning över talen - ur ett tillgängligt-för-hörselskadade-perspektiv.

Socialdemokraterna: skrivtolk och slinga fungerar. Teckentolk stod lite långt ner. Inte tillräckligt många platser bokade. Hörslinga fungerar ju bara inom ett visst område, vilket betyder att hörselskadade behäver vissa platser för att kunna uttnyttja sina hjälpmedel.
Kristdemokraterna: skrivtolk, och slinga fanns och fungerade. Platser längst fram var bokat så teckentolken blev väl synlig. De hade även teckentolk på samma sida som skrivtolk (skärmen), stort plus.
Sverigedemokraterna: skrivtolk och hörslinga fungerade. Bokade platser, teckentolken syntes bra.
Miljöpartiet: Skrivtolk och hörslinga fungerade. Platser bokade, på motsatt sida jämfört m. var teckentolken stod. När sedan den gröna tröjan hängdes upp, skymdes tolken helt för oss på "fel" sida. Enda parti som bokade teckentolk till underhållningen, stort plus.
Moderaterna: Skrivtolk och hörslinga fungerade. Teckentolken stod långt bak och de bokade platserna var långt bak. Vilket försvårade att kunna se tolken.
Vänsterpartiet: Skrivtolk och härslinga fungerade. Bokade platser långt fram, teckentolken hade bra plats på scenen, tecken tolken väl synlig.

Vinnarna är: KD, MP och V! /Emilia Blomqvist

torsdag 3 juli 2014

Myndigheten för delaktighet arrangerar otillgängliga seminarium i Almedalen

Idag har vi stött på ytterligare ett lågvattenmärke här i Almedalen. Såklart anser vi att alla arrangemang borde ha hörslinga, men vissa aktörer har högra krav på sig. Till exempel borde det vara en självklarhet att unga med funktionshindrade kan delta i arrangemang som handlar om just unga med funktionshinder.

I dag har vi fått inse att så inte alltid är fallet.

Myndigheten för delaktighet arrangerade idag ett seminarium som hette "Gäller barnkonvention också barn med funktionsnedsättning?" Vi fick tips om att det verkade saknas såväl hörslinga som teckenspråkstolk och tog oss såklart dit för att kontrollera, och mycket riktigt var hörseltillgängligheten under all kritik. Det fanns ingen hörslinga, inte heller teckenspråkstolk eller skrivtolk.

Vi frågade företrädare för MFD varför det saknades slinga och de hänvisade till att de inte var ansvariga för lokalen (arrangemanget hölls på Barnrättstorget, en mötesplats som tillhandahålls av Barnombudsmannen, och nej där har inte funnits slinga på hela veckan). Vad MFD missar är att de fortfarande har ett arrangörsansvar, de väljer att arrangera ett seminarium i den här lokalen, det hade de inte behövt. De hade kunnat ställa högre krav och vägrat delta på de här premisserna, de hade också kunnat leta andra lösningar specifikt för sitt arrangemang (tex mobil slinga).

Som myndighet som jobbar med de här frågorna kommer ett extra stort ansvar. Ja, alla borde veta bättre och en dag hoppas och tror vi att tillgängligheten kommer se bättre ut - men det här är inte acceptabelt. Inte i den här frågan och inte från den här arrangören. Myndigheten för delaktighet borde skämmas!


/Elin, kommunikatör UH



Vi ifrågasätter företrädare för Myndigheten för delaktighet.

Men filmen verkar bra på trailern

Torsdag  3/7 i Almedalen 2014. Solen skiner! Vilka seminarier ska jag gå på? En snabb koll i almedalsappen visar att jag har 665 events att välja mellan! Eller, vänta. Om jag behöver hörslinga är det endast 103 som står på smörgåsbordet. Om jag är i behov av tolk försvinner ytterligare alternativ, 34 kan då besökas.  Om både tolk och slinga är behov, ja då finns det endast 19!

Som att köpa en biobiljett till en mastodontfilm, men jag får bara se trailern. /Emilia Blomqvist

onsdag 2 juli 2014

Hur mycket får tillgänglighet kosta?

5000 kr för lokalen, kostnad för mikrofoner och de webbsänder hela seminariet. Bjuder på frukost. Temat är mänskligt värde, det är Psykisk hälsa cafét som hälsar välkomna. Men inte till alla. Mänskligt värde når tydligen inte fram till tillgänglighet. Ingen tolk eller hörslinga, "det är för dyrt" blir svaret.

Mångfald, delaktighet, tillgänglighet och allas lika värde går diskussionen ofta. Hur kommer det sig att det så ofta brister?

Jag tror det handlar om okunskap om funktionsnedsättningar och hur hjälpmedel kan vara avgörande huruvida funktionsnedsatta får möjlighet att ta del av samhället eller inte. Morgonmötet vittnar om en attityd där arrangören ser hjälpmedel som en tjänst, en snäll gest snarare än ett måste.

På eftermiddagen fortsätter jag det arbete som Unga Hörselskadade gör på Almedalen: Slingpatrullen - en kartläggning om tillgänglighet för hörselskadade på Sveriges största politiska arena.

På eftermiddagen går jag till Europahuset, där arrangören inte heller sett till att sina event är tillgängliga. I diskussionen som följde med en representant framgick en attityd som stärker min tes, tyvärr.

Tolk och hörselslinga fanns inte då detta inte var med i upphandlingen. Europeiskaparlamentet informationskontor i Sverige och Europeiska kommissionen betalar arrangören för att ordna deras event. Även om de kunde ha sett till att dessa hjälpmedel funnits själva, de hade ju gjort allt praktiskt kring seminarierna. Så gjordes inte det, upphandlingen sågs nästan som en rekommendation. Representanten avslutar sitt resonemang med att säga: "Ja, vi hade ju även kunnat köpa in champagne, det är inte heller upphandlat".

Att jämföra hörslinga och tolk med champagne är mer olustigt än lustigt. Att tro att dessa hjälpmedel är lyx är imbicillt. Det är vårt vatten och bröd!

/Emilia Blomqvist 2 juli 2014 Almedalen

tisdag 1 juli 2014

Bättre möjligheter till hjälp vid psykisk ohälsa

Besökte idag ett intressant seminarium som handlade om psykisk ohälsa och självskadebeteende. Ett mycket tungt och sorgligt ämne, men samtidigt väldig intressant. Lise- Lotte Risö Bergenlid är själv läkare och har arbetat mycket med personer med psykisk ohälsa, även projektledare för flera projekt inom samma område. Efter seminariet fick jag möjlighet till en kort pratstund med henne och passade på att ta upp dövpsykiatrin. Dövpsykiatrin finns idag endast på fem platser i landet vilket gör att många teckenspråkiga för söka sig till allmänpsykiatrin. Det resulterar ofta i missförstånd också. Felaktigt diagnoser då vårdpersonalen saknar såväl kunskap i teckenspråk eller dövkultur och. Frågar hennes åsikt om detta. Hon höll med om att detta är ett stort problem, att döva behöver ha tillgång till kommunikation på sitt eget språk samt att det kan finnas känslighet att använda tolk vid sådant situationer. Hon berättade att det just nu pågår någon form av undersökning i Västergötland om dövpsyk. Detta känner undertecknad inte till, men det behöver vi helt klart följa

Heléne


Tolk i arbetslivet lyser med sin frånvaro

För två år sedan nät jag besökte Almedalsveckan så fick jag möjlighet att föra ett samtal med arbetsförmedlingens chef för avdelningen rehabilitering till arbete, Henrietta Stein. Diskussionen. Då handlade om tolk i arbetslivet. Idag får döva och hörselskadade tillgång till 50 000kr per år som söks via af till utbildningstolkning. Detta är problematisk då det dels finns många uppdrag som faller utanför ramen för utbildning, samt att 50 000kr endast motsvarar ca 35 tolktimmar per år. Vilken person vill vara delaktig endast 35 timmar under ett helt arbetsår?! För två år sedan höll Henrietta med mig, en förändring behövde ske, denna har dock lyst med sin frånvaro.

Idag träffade jag henne igen och frågade om samma sak. Hon kände igen mig (känd eller ökänd?:-) men i vilket fall fick vi till ännu en diskussion om problemet. Henriettas tips var att vi försöker att trycka på politiker från olika håll, dels från arbetsförmedlingens sida men också intresseorganisationerna. Så hoppas på fortsatt samarbete oss hörselorganisationer mellan för att få till en bättre möjlighet till tolk i arbetslivet

söndag 29 juni 2014

Almedalsveckan har startat!

UH är på plats på gotland och almedalsveckan. Idag var det Socialdemokraternas dag och röda flaggor blåste i vinden lite här och där. Vi startade dagen med en rundvandring i visby och stannade vid handikappförbunden, HSO, för att hälsa. Vi presenterade oss som Unga Hörselskadade och småpratade en stund med de vänliga tanterna från HSO. Till slut frågade en av de vänliga tanterna om vi ville ha informationsmaterial men sade i sekund att informationen nog inte fanns i punktskrift. Vi funderade nog alla var för sig ett tag på vad hon egentligen sagt.  varför behöver hörselskadade punktskrift? Vi förstod aldrig hur hon tänkte, men till slut förklarade jag att vi inte behövde punktskrift eftersom vi kunde läsa broschyren ändå. Den vänliga tanten brast ut i ett glatt "vad bra!" sedan tackade vi för oss och gick därifrån. Märkligt att vi blir bemötta med denna okunskap av funkisrörelsen.

Senare var jag på ett seminarium med titeln "partisnack om tillgängheten" om den nya lagen"bristande tillgänglighet med ett tydligt fokus på rullstolsburnas situation. det saknades både slinga och tolk. När jag ifrågasatte detta förklarade arrangören att slinga var för dyr och att de valt att fokusera på hinder. När jag då svarade att inte kunna höra också var ett hinder höll arrangören med mig. Jag förstår fortfarande inte vad hen menade med hinder.

Dagens slutsats och påminnelse till mig själv: det är minst lika viktigt att informera om hörseltillgänglighet inom funkisrörelsen som det är att informera allmänheten.

/sara

torsdag 22 maj 2014

Vi är inte färdiga förrän alla valfilmer är textade!

Om mindre än en vecka är det dags för EU-val. I höst är det allmänna val. Våra politiska partier går på högvarv. Många av dem släpper valfilm efter valfilm och ständigt aktualiseras bristen på tillgänglighet i svensk politik!

Tillsammans med Hörselskadades riksförbund skickade vi nyligen brev till partierna med uppmaning om att texta alla filmer så att den miljon svenska väljare som har nedsatt hörsel kan ta del av filmerna. Vi var också så oerhört snälla att vi berättade för partierna hur de på ett enkelt sätt kan göra för att texta sina filmer.

Responsen på vårt brev var överlag positiv och flera partier har bättrat sig. Men än har vi en lång väg att gå. Så sent som idag, flera veckor efter att vi skickade information till partierna, stötte vi på en valfilm på Facebook från Vänsterpartiet. Som var otextad. Vi ifrågasatte detta på Twitter och fick följande svar:


I den här tweeten ryms så mycket av det som vi har kvar att jobba med. Ja, det är jättebra att textning av valfilmer är något ni jobbar med och toppen att alla finns textade. Men det är uppenbart inte de som används i första hand. De finns men de fungerar som en särlösning. Filmen i fråga spreds på Facebook på Vänsterpartiets sida som har över 27 000 likes. Filmen har delats över hundra gånger. Även personer med hörselskada har Facebook, om ni undrade.

Vi är inte färdiga och partierna är inte tillgängliga för personer med hörselskada förrän vi har kommit till läget där textning är en självklarhet från början och i alla lägen i alla kanaler. När valfilmen är textad, istället för att det finns en textad version av valfilmen någon annan stans.

Jag hör bara svaren, men aldrig frågorna

Idag var jag på en öppen föreläsning på universitetet om EU-valet. Det var en väldigt intressant föreläsning och föreläsaren hade headset så jag hängde med på allt. När det blev frågestund hängde jag inte längre med. Frågorna ställdes inte i mikrofon och föreläsaren upprepade inte frågorna.  En hörselnedsättning innebär att det är svårt att höra på avstånd, under dagens frågestund hörde jag ungefär vartannat ord, resten fick jag gissa mig fram till utifrån svaret som jag hörde i mikrofonen. Efter några frågor avbröt jag till slut svaret med att säga "upprepa frågan, tack!" vilket föreläsaren såklart gjorde. Därefter kom det flera frågor, men de upprepades inte och jag orkade inte tjata om upprepning. Efter ytterligare några frågor avbröt jag återigen svaret genom att återigen säga" Upprepa frågan, tack!" vilket såklart gjordes. Frågestunden gick vidare men min uppmaning försvann i glömska. Det var ett flertal frågor igen som inte upprepades och jag orkade inte kräva upprepning, känslan av bristen på delaktighet smulade sönder tjatnissen i mig. Sista fråga ställdes av personen framför mig och jag gjorde mitt bästa för att se ut som ett levande frågetecken i ansiktet, vilket jag antar att föreläsaren såg eftersom frågan upprepades utan att jag bad om det. Det är såklart så att ingen vet när jag inte hör förutom jag själv, men jag känner mig verkligen som en tjatnisse när jag ber om att frågan ska upprepas och det var inget som jag helt enkelt orkade göra vid varje fråga även om jag borde ha gjort det. Jag ställer mig samtidigt frågan om det är att vara en tjatnisse som är det pris jag får betala för att vara delaktig? Det är ett väldigt jobbigt pris isåfall och ska föreläsaren verkligen vara fri från ansvar?  Det är inte kul att vara på frågestund då jag bara hör svaren och inte frågorna. Det är inte kul att känna sig utanför ett sammanhang som jag vill vara delaktig i då jag inte tillhör den hörande normen. Det är i sådana här situationer jag önskar att jag varit tvåspråkig och kunna använda mig av en teckenspråkstolk. Om jag hade kunnat teckenspråk hade jag lätt som en plätt varit fullt delaktig då jag genom teckenspråket förstått frågan och hängt med på frågestunder utan mikrofon eller brist på upprepningar från föreläsarens sida . Jag har aldrig fått lära mig teckenspråk eftersom det ansetts att jag hör för bra, men jag hör faktiskt inte tillräckligt bra för att kunna vara delaktig på frågestunder utan mikrofon. Kunskaper i teckenspråk hade gett mig möjligheten att använda tolk och genom tolken vara delaktig även under frågestunder.

Situationen idag är inget ovanligt, det är snarare regel än undantag med bristande hörseltillgänglighet i dagens samhälle, och det gör mig så sjukt uppgiven. Jag anser att delaktiga sammanhang är något vi skapar  tillsammans, det kan inte bara vara upp till individen att kräva sin delaktighet eftersom det är alldeles för tröttsamt att vara en tjatnisse. Hur ska vi göra för att få folk att begripa vikten av att använda mikrofon under föreläsningen och under frågestunden? Hur kan vi skapa medvetenhet om att det finns personer, över en miljon i Sverige, som avviker från den hörande normen och som behöver mikrofon för hänga med på frågestunden? Jag tycker det är rimligt att ställa krav på de som tillhör den hörande normen att bidra till att skapa delaktiga frågestunder i det offentliga rummet. Frågestunder ska inte bara vara till för den hörande normen. Jag vet att det är inte är av elakhet som föreläsare inte upprepar frågor, nästan alla gånger är det nog för att de helt enkelt inte tänker på det eftersom de själva hör frågan då de tillhör den hörande normen. Det är därför det är så viktigt att synliggöra de normer du själv tillhör. Det är först då du kan inkludera andra och motverka exkludering, något som jag tror att de allra flesta vill.

Jag tror att många skulle gynnas av att mikrofon används vid frågestunder, men framför allt skulle det gynna oss med hörselnedsättningar och vi skulle inte behöva gissa oss fram till frågorna eller agera tjatnissar. Att använda mikrofon vid frågestunder är det bästa då blir det ingen andra hands information och föreläsaren behöver inte glömma bort att upprepa, vilket görs med jämna mellanrum om frågorna ska upprepas.  Jag undrar när föreläsare ska börja reflektera över sitt ansvar för att alla ska höra och när arrangörer ska börja agera och kräva att frågor upprepas eller att frågan ställs i mikrofon? eller är det enbart individens ansvar att kräva sin delaktighet genom att agera tjatnisse? Vad är det som krävs för att den osynliga frågan om hörseltillgänglighet ska bli synlig? Ska det behövas målas banderoller med budskapet "Upprepa frågan så att alla hör" och spänna upp någon meter från föreläsaren? Problemet med hörseltillgänglighet behöver lyftas upp i rampljuset för det är inte rimligt att personer med hörselnedsättningar ska behöva gissa sig fram till frågorna som ställs under frågestunden.

/Sara

måndag 19 maj 2014

Den nya samarbetsorganisationen.

DU!

Eller inte just du men snarare DU! som i ”Delaktighet för Unga!” som ombudsmännen tidigare idag beslöt under ett underbart årsmöte för att döpa den nya organisationen som tar över samarbetsprojektet En Stärkt Röst. Projektet har utvecklats i samband med olika ungdomsorganisationer i flera år och idag har det äntligen bildats till en ny samarbetsorganisation.

UH delegationen som närvarade på årsmötet bestod av jag, Sarah Bryntse, Hanna Bergström och Jonathan Wahlström (enda röstberättigade från UH). Linn Malmberg som har varit med i flera engagemang inom en stärkt röst kunde tyvärr inte närvara på årsmötet. L

Dagen började ungefär klockan 09:00 med en presentationsrunda av samtliga ombudsmän och observatörer från deras respektive organisationer. Det var ganska bra för att göra det enklare för vissa deltagare som icke har träffats varandra förut. Rundan gick ganska snabbt och dagen rullade på till påverkanstorg (nästan som den i Västanvik) som hade tre olika stationer för att diskutera stadgarna, budget och organisationens namn. Diskussionerna inom påverkanstorget var mycket intressanta och konstruktiva där alla fick utrymme för att uttrycka sig. Stationsvärdarna var väldigt skickliga med att se till att alla hade möjligheten att vara delaktiga.

Efter några långa men roliga diskussioner var det äntligen dags för själva årsmötet, yay! Som ett vanligt årsmöte så inledde det med formalia som att välja mötesordförande, mötessekreterare osv. Vi hann inte så mycket eftersom tiden inte var på vår sida och lunch tiden kröp upp ganska snabbt. L Dock var det skönt att få allt formellt klart innan lunchen så man kunde fortsätta efteråt och börja direkt med det roliga.

Samtliga mötesdeltagarna gick gemensamt till en präktig grekisk restaurang som hade oerhört god mat, kändes nästan som om man var bortskämd!

Men efter lunch så var det naturligtvis direkt tillbaks till lokalen för att fortsätta det spännande årsmötet för att avgöra den nya styrelsen för DU!. Den nya förtroendevalda styrelsen består av Lucy Jonsson från Unga Synskadade som DU!:s ordförande med ledamöterna Jonathan Wahlström från Unga Hörselskadade, Frida Gustafsson från Unga Reumatiker, Fannie Ek från Svenska Celiakiungdomsförbundet och Daniel Pollak från Förbundet Unga Rörelsehindrade. Stort grattis till samtliga!

Den sista förslaget som gällde om hur mycket medlemsavgiften skulle vara skapade en ganska spännande stämning. Slutomröstningarna blev oavgjort vid båda tillfällen vilket innebar att jag och en till justerare från Unga Reumatiker fick avgöra det med en slantslingning. Var ganska roligt men lite rädd var man för att tappa kronan!

Det var oerhört roligt och en ära för att ha fått möjligheten att delta i detta historiska årsmöte. Hoppas det bästa för den nya styrelsen som kommer säkert göra ett lysande jobb tills nästa årsmöte.
Kanske bör sluta skriva nu, klockan är nästan 03:00 på morgonen… så det är nog allt från mig i alla fall.

Godnatt :3

Nimrod Persson

söndag 18 maj 2014

Första styrelsemötet avslutad

Igår så hade UH Riksstyrelse sitt första möte i Stockholm. Det är första gången som jag, Hanna som är ledamot i styrelsen, skriver här på UH bloggen. Efter varje styrelsemöte så ska vi försöka skriva ett inlägg här, där det står lite vad vi diskuterade, pratade om eller tog upp på mötena.

Men i alla fall så gick det bra, kanske lite segt i början men det rullade på när alla kom in i det hela.

Under mötet så pratade vi om UH:s ekonomi, vilket var intressant. Mycket nya siffror/ tal att hålla koll på. Det kommer nog bli lättare framöver när man förstår det mer senare.
Vi hade även uppföljning ifrån årsmötet och det konstituerande mötet som vi hade efter årsmötet men också ifrån vägskälsdagen.

Riksstyrelsen hade en diskussion inför den 18:e maj (vilket är idag), då den nya samarbetsorganisation ska ta form och sitt första steg.

Vi tog även upp hur man ska lyfta upp våra medlemmar som ska ut i arbetsmarknaden där de då ska få mer kraft och styrka. Då man ska veta vad man har för rättigheter..etc. I samarbete med två andra ungdomsorganisationer. Hoppas verkligen att det kan bli ett bra samarbete om alla jobbar mot samma mål och är motiverade.

Igår var även riksstyrelsen på avslutningsmiddag för projektet En Stärkt Röst, där träffade vi många av andra ungdomsorganisationer som har varit med i En Stärkt Röst. Det var verkligen kul och intressant och dela med sig sina erfarenheter. 

Ja, det var allt ifrån mig. Hoppas ni får en större inblick i vad vi i styrelsen gör.
Ha en bra helg!

Jag ska nu äta lite frukost och sen vidare till ett annat årsmöte då den nya samarbetsorganisationen ska ha sitt första möte. Full rulle hela helgen.

Hälsningar,
Hanna Bergström





tisdag 29 april 2014

Och då var årsmötet 2014 över!




Hej alla glada!

I helgen höll Unga Hörselskadade årsmöte på Västanviks Folkhögskola, Leksand, Dalarna. På mötet så diskuterade, funderade och beslutade om saker och ting som rör hur UH ska arbeta i framtiden. Det blev en lång helg med många viktiga beslut, bland annat så har vi valt en ny ordförande (stort grattis till Sara!), nya ledamöter till styrelsen och valt att nästa årsmöte inte ska hållas förens i slutet av 2015. (Jag är glad att jag får äran att sitta kvar ett halvår till som vice ordförande, men det är samtidigt såååå långt  till nästa årsmöte, snyft)

På fredagskvällen hölls information och utbildning om hur vårt årsmöte skulle komma att gå till innan det på lördagsmorgonen var dags för att gå igenom den normalt förbisedda (men mycket viktiga) formalian innan det var dags för påverkanstorget att börja. 

Om du inte varit på ett årsmöte där man använder påverkanstorget förut så går det ikorthet till så att varje fråga diskuteras på en viss station. På den hör stationen kan alla som vill lämna kommentarer, motförslag eller helt enkelt diskutera frågan med de övriga årsmötesdeltagarna. När frågan dagen efter, under själva beslutsmötet röstas om, så är det bara två av alla frågor som är öppna för debatt. Resterande ska i princip (så länge det inte finns några funderingar på vad saker och ting innebär) klubbas igenom eller röstas ner. Så det gäller verkligen att hänga med i svängarna. 

På lördagseftermiddagen hölls det några olika intressanta presentationer, bland annat av gäster, de som var föreslagna till Riksstyrelsen och ett informationspass om UH:s projekt i Nepal.

På söndagen var det så dags för själva beslutsmötet, som med undantag av vissa debatterade ordningsvakter gick relativt smärtfritt och bra, mycket tack vare vår fantastiske mötesordförande Tobias som syns på en av de bilder från årsmötet som den som är nyfiken på kan grotta ner sig i nedan.

Det var allt för mig och ni alla får ha en fantastiskt trevlig Valborg!
/Jonathan Wahlström










torsdag 24 april 2014

Sjukt taggad inför årsmöte 2014

2014-04-24

Hej allihopa!

Nu är det bara timmar kvar tills årsmöte 2014 kör igång.
I år så har UH sitt årliga årsmöte på Västanviks folkhögskola strax utanför Leksand i Dalarna. Vi har varit där tidigare och tycker platsen är perfekt att vistas på för UH. Västanviks folkhögskola är en skola där både döva och hörselskadade studerar samt elever som studerar till teckenspråk/dövblindtolkar. Därför är Västanvik en perfekt teckenspråkig miljö att ha årsmötet på.

Tänk det redan har gått 1 år sen vi alla träffades och fattade många bra beslut i Småland då fjolårets årsmöte var på Ädelsfors folkhögskola. Men det var i fjol det.

Mycket har hänt sedan förra året. Jag kan inte skriva alla aktiviteter UH har haft runt om i Sverige. Men nästan alla lokaföreningar har nog haft minst en aktivitet för alla medlemar i sin lokagrupp samt att UH-riks har haft sina årliga aktiviteter som till ex. TSP-veckan under sommaren och barnläger mm.
Men i år som sagt så kommer alla medlemar från hela Sverige samlas på en och samma plats för att ta del av allt som händer i vår förening och vad som är temat för kommande året som vi ska jobba med.
Tidigare år så har vi till ex. haft teman som tillgänglighet och teckenspråk med mera som teman som vi jobbat med under ett eller flera år.
Ett nytt tema för året som kommer väljer medlemmarna just på årsmötet som äger rum varje år någon gång i april månad.
Under årsmötet har både gamla och nya medlemmar också chansen att träffas och knyta nya bekantskaper med varandra.
Detta blir mitt femte eller sjätte årsmöte sen jag blev medlem i UH år 2008. Jag älskar att delta på årsmötet just för att kunna få sin röst hörd och säga vad man tycker och tänker om olika saker. Alla medlemar som är medlemar i UH har rösträtt och kan därför rösta under årsmötet. En röstning kan gå till ex. så att om en ny ordförande ska väljas in i riksstyrelsen i UH så är det årsmötets medlemar som röstar fram den eller de personer som blivit föreslagna av VB (Valberedningen).
 
Det är mycket annat som också händer under årsmötet, Jag heter föresten Johanna och kommer vara en av dom som bloggar under helgen för att uppdatera er medlemar som tyvärr inte kunde komma i helgen. Men jag är sjuk taggad och ser framemot en rolig helg med er alla!

Mina förhoppningar inför helgen är att knyta nya bekantskaper och att ha roligt med alla nya och gamla UH-vänner :D
Jag hoppas självklart också på att bra och intressanta beslut tas och att temat för kommande året blir ett roligt tema att jobba med/för ;D

Men ha en bra resa till Västanvik så ses vi alla imorgon!

Med vänlig hälsning Johanna Käck

fredag 4 april 2014

Tillgängliga konferenser

Efter en gårdag fylld med panelsamtal tänkte jag här dela med mig av några tips kring hur en kan tillgängliggöra konferenser utifrån ett hörselperspektiv.

Först av allt, det är personen som leder samtalet, diskussionen eller föredraget som är ansvarig för att alla i lokalen kan delta. Publiken gör som du säger, därför är det viktigt att du är tydlig med vilka gemensamma förhållningsregler som finns.

- Se till att alla alltid, hela tiden pratar i en mikrofon. Finns det en hörslinga i lokalen så är den inkopplad i högtalarsystemet, för att alla ska kunna delta på lika villkor krävs att allt sägs i mikrofonen. Detta ger en mer levande diskussion och gör stor skillnad för samtalsklimatet, om du däremot enbart upprepar det som sägs i din mikrofon på scenen får de som hör dåligt enbart ett referat av ett intressant utlägg som den där smarta personen i publiken hade, mycket mindre givande.

- Ha inte bikupor, detta kräver att en kan höra vad de i omgivningen säger. I en föreläsningssal med hundra personer blir ljudvolymen snabbt väldigt hög, och det är inte så värst trevligt för någon, och omöjliggör en konversation för den som hör dåligt. 

- Peka inte ut någon, säg inte till publiken att "nu pratar vi i mikrofonen så att den här personen kan höra". Utan var tydlig med vilka regler som gäller och håll dig till dem. 

- Se till att scenen är tillgänglig, ingen av de paneldebatter jag deltog i igår hade en ramp upp, endast en av de hade en fungerande hörslinga. Det försvårar deltagandet i paneldebatten något enormt, och är alltid en osäkerhet innan en kliver upp på scenen. Kommer jag höra de andra i panelen? Kommer jag att höra publikfrågorna?

Och PS, servera inte lunchen en trappa upp utan hiss. Det är så onödigt och otillgängligt för den som inte kan ta trapporna.


onsdag 2 april 2014

Boktips på internationella barnboksdagen

Idag är det internationella barnboksdagen. Det är en dag för alla barns rätt till litteratur av hög kvalitet. Böcker och läsning är otroligt viktigt för språkutvecklingen, och genom böcker lär sig barn om världen.

Unga Hörselskadade organiserar barn och unga med hörselskada, det vill säga barn och unga som har en funktionsnedsättning. Vi saknar varje dag, året om böcker som visar en större del av verkligheten. Allt för sällan syns barn med funktionsnedsättning i böcker. Detta både skapar en skev bild av hur verkligheten ser ut och tar bort känslan av igenkänning för alla de barn som inte följer normen.

Idag är det internationella barnboksdagen. En dag för att lyfta barnböcker och inspirera till mer läsning. Idag vill vi därför passa på att tipsa om boken Tove Va-Va och hörapparaterna skriven av Tove Lagerqvist. Det är en bok med vår grupp som utgångspunkt, en bok som skapar igenkänning för våra medlemmar, en bok som breddar bilden av verkligheten.


Har du tips på barnböcker som utmanar funktionsnormen? Tipsa gärna i en kommentar!


fredag 21 mars 2014

tisdag 4 mars 2014

Äntligen blir bristande tillgänglighet diskriminering

Igår presenterade regeringen genom integrationsminister Erik Ullenhag ett efterlängtat förslag om ny diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet blir en diskrimineringsgrund. Detta är ett förslag som funktionshinderrörelsen genom bland annat #torsdagsaktionen kämpat för i åratal. Att förslaget äntligen är här är en seger efter många års kamp, det är en tydlig markering som i sig är väldigt viktig, även om förslaget i sig lämnar en del att önska.

Inte helt oväntat innehöll förslaget en del undantag som nu diskuteras. Bland annat för företag med mindre än 10 anställda vilket anses väldigt svagt jämfört med andra länders lagstiftning. Förslaget skärskådas nu av rörelsen och har redan från flera håll kallats svagt och tandlöst.

Gårdagen omnämndes som historisk på flera håll, och visst är den det. Nu återstår bara att se hur det blir i praktiken.

Vill du läsa mer? Nedan har vi samlar en lista med blogginlägg och artiklar i frågan, i huvudsak från företrädare för funktionshinderrörelsen.


En historisk dag - Anna Kain Wyatt bloggar på Tillgängligt.nu om förslaget och påtalar att detta är ett stort steg på vägen, men att kampen fortsätter med att anmäla och driva processer för att samhället ska bli tillgängligt för alla även i praktiken.

"Vi är alltså inte framme ännu, men vi har kommit en bit på vägen. Vi kan bocka av en punkt på listan. Nu firar vi, snart anmäler vi och fortsätter kampen. Kampen för ett samhälle där ingen behöver diskrimineras, någonsin, för sin funktionalitet." (Ur Annas blogginlägg)

Otillgänglighet föreslås bli diskriminering i "svagt" förslag - Hörselskadades riksförbund misstänker att förslaget inte kommer innebära några större förändringar för landets hörselskadade.

Det blev ett lagförslag ändå - men med brister - Lars Lindberg från Hörselskadades riksförbund kritiserar undantaget för företag med färre än tio anställda.

Företagen vann diskrimineringskampen - Artikel i Arbetarbladet "I slaget mellan regelförenkling för småföretagare och förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ger regeringen segern till företagen."

Tam men viktig markering - Rasmus Isaksson från DHR kritiserar i Svensk handikapptidskrift även han kryphål och undantag i förslaget, men betonar att förslaget i sig är en seger.

"– Omtanken om småföretagarna verkar väga tyngre än de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Men diskriminering är lika illa var den än äger rum, säger paraplyorganisationens vice ordförande Pelle Kölhed." (Ur artikeln i SHT ovan.)

Funktionsnedsatta behöver också klippa håret ibland - Ingrid Burman, orförande för Handikappförbunden kallar förslaget för en halv seger.

3 mars 2014 – ett historiskt datum för ett tillgängligt Sverige - Maria Johansson, som länge varit drivande i #torsdagsaktionen, ser tillbaka på år av kamp.


fredag 21 februari 2014

Sömnlös i kathmandu

Tiden för att sätta sig ner och reflektera över vad som händer här i Nepal är inte stor. Vilket antagligen också kanske gör att man trots brist på sömn och energi vaknar tidigt och ligger och funderar.

Dagarna innehåller otroligt mycket, och arbetet är intensivt med många hinder som Sara tidigare beskrev. Men trots brist på sömn, tid att reflektera och svårigheter i kommunikation så går arbetet framåt och vi lyckas komma förbi de olika hinder vi stöter på och vi lyckas få nån energikick så vi orkar arbeta vidare. Trots att det är energikrävande är det ju samtidigt otroligt kul! Vilken möjlighet för oss i unga hörselskadade att få vara en del av utvecklingen i att förbättra situationen för hörselskadade i Nepal. Vi vill ju ha så bra resultat som möjligt, vilket kanske också gör att det tar tid och det FÅR ta tid.

Landskonferensen är avslutad men vi är långt ifrån klara. Vi har landat på Kathmandu guesthouse där vi bodde sist och idag ska vi träffa vår samarbetsorganisation NAHOH. Vi ska göra klart planeringen av projektet som vi påbörjat på konferensen. Och när det är klart, är vi inte klara. Det är då det börjar, jag är övertygad om att vi har tre riktigt bra år framför oss och jag hoppas så många som möjlighet där hemma är sugna på att vara en del av projektet.

En timme kvar till frukost, passar på att kolla om det finns varmvatten, kanske kan det bli en morgon dusch. Men hur viktigt är varmvatten egentligen? Vi är ju här för någon mycket större, jag säger det igen vi i unga hörselskadade har tillsammans med organisationen här i Nepal alla möjligheter att ge hörselskadade i Nepal ett rikt liv, fyllt med livskvalitet, känsla av delaktighet,inflytande självförtroende....listan kan göras lång. Vad gör det då, om jag får ta morgonduschen i kallt vatten?

Vi har fortfarande mycket kvar att jobba på i Sverige. Men vi har det också otroligt bra, och vi glömmer lätt det. Det är nyttigt att påminna sig, och dela med sig till övriga världen.
Så hoppas du också vill vara en del av det i kommande projekt!

Tack!

//Therese


(Bild från förra Nepalresan.)

onsdag 19 februari 2014

Kommunikations strul i Nepal

Idag är tredje dagen på planeringskonferensen. Vi har diskuterat projektmål och delmål kors och tvärs och formulerat om målen säkert tio gånger. Som det ser ut nu ska vi arbeta för att öka medvetenheten om vad hörselnedsättningar är för personer med hörselnedsättningar och deras familjer, förbättra möjligheterna att kommunicera samt öka förståelsen för personer med hörselnedsättningars behov bland beslutsfattare.

Att kommunicera är klurigt, vi saknar ett gemensamt språk, har olika förmåga att höra och olika erfarenheter av arbeta i projektform. Det är utmanande att göra alla i gruppen delaktiga i samtalet och skapa en form av samarbetet som sker på lika villkor. Första dagen hade vi ingen tolk från nepalesiska till engelska, vilket inte alls funkade. Andra dagen fick vi låna en person från en annan organisation som tolk, vilket funkade bra. Idag satt vi och väntade förgäves på en tolk i över en timme innan landssamordnarna Shiva och SUjana ryckte in som tolkar fram till lunch. efter lunch fick vi en person som skrivstöd,vilket vi inte ens efterfrågat. efter lite diskussion får personen istället vara tolk oss för att vi ska komma framåt i planeringen.

Arbetet är också en övning i tålamod eftersom planeringen går i snigelfart och jag får många gånger ta ett djupt andetag för att lugna ner min vilja att ge förslag på hur vi ska göra för att få något att hända. Det är ju inte jag som ska göra arbetet med att skapa bättre förutsättningar för personer med hörselnedsättningar i Nepal i praktiken och därför är det inte heller jag som ska ge tio förslag på vad vi ska göra utifrån min bild av vad organisering är.

/Sara

(Bild från förra Nepalresan.)

torsdag 6 februari 2014

Nepal, here we come!

Nu är det bara några dagar kvar tills jag, Sabina och Therese beger oss till Nepal igen. Jag är pepp som tusan på att fortsätta dra i trådar och bygga vidare på vårt besök i höstas. Vi ska besöka de andra dövskolorna, träffa en annan dövorganisation och delta i Myright:s programlandskonferens. Sist men inte minst ska vi diskutera med NAHOH som är den organisation vi vill inleda ett utvecklingssamarbete tillsammans med från 2015.   

Igår kväll chattade jag med Naresh på Facebook. Naresh är medlem i NAHOH och vi träffades när vi var där i höstas. Vi pratade om att vi båda gillar berg och yoga och om programlandskonferensen. Plötsligt så ställer han frågan

-        -   How did you become hard of hearing?

Jag svarade att det är ingen som vet och att det upptäcktes när jag var ca fem år, men att den troligen är medfödd. Sedan ställde jag samma fråga till honom. Han förklarade att han hade sjukdomen mässling när han var två år gammal och att slemhinnorna i örat blev infekterade. När han sedan var ute och simmade vid tio års ålder blev slemhinnorna infekterade på nytt i öronen och hörseln blev gradvis sämre och sämre efter det. Läkaren har senare sagt att hans hörselben är skadat och slemhinnorna aldrig torkat och att det medför att det inte går att göra något åt hans hörsel. Idag är han ensidigt döv och fick hörapparat på andra örat för ca fem år sedan. För några år sedan fick han också medicin utskrivet av en läkare för bli av med sin tinnitus, men hans tinnitus blev bara värre med medicinen så han slutade.

När vi var där i höstas var det många som beskrev hur dem hade fått en hörselnedsättning, exempelvis att det var pga en sjukdom i barndomen eller ett slag mot örat. Att ha ett svar på varför de hör dåligt kändes viktig för dem. Känslan av att vilja ha ett svar känner jag igen från min tonårstid då jag kom till insikt om att jag var den enda på min skola som hade hörapparater för att kunna höra och jag funderade ofta på varför men fick aldrig något svar eftersom det inte finns något. Idag vet jag att jag inte är ensam om att ha en hörselnedsättning varken i Sverige eller världen och jag funderar inte särskilt mycket på varför. Det hänger såklart ihop med att jag har accepterat min hörselnedsättning. För mig har det varit viktigt att kunna identifiera mig med andra för att kunna acceptera min hörselnedsättning, och där har UH spelat en viktig roll. Jag hoppas att samarbetet kan leda till att NAHOH ska kunna spela den viktiga rollen för fler än de 53 medlemmar som organisation har idag.

Ungefär samtidigt som jag skrev till Naresh att jag var tvungen att avsluta chatten för att sova så ställde Naresh frågan

-         --  How do you feel about life as hard of hearing?

Jag ser fram emot att spinna vidare på den frågan i Nepal!


/Sara

tisdag 4 februari 2014

Utmanande, roligt och alldeles, alldeles underbart!

Nej, vi pratar inte om en bal på slottet. Vi pratar om att vara lägerledare i Unga Hörselskadade. Sök du också!

Att vara lägerledare – varför är det så häftigt? Vi tog en pratstund med Kawsar Ahmed, en av Unga Hörselskadades många uppskattade lägerledare.

Kawsar är 26 år gammal och har varit med i Unga Hörselskadade i fem år. Han var aldrig medlem som barn utan kom i kontakt med UH först på gymnasiet när han blev medlem i HiSUS. Han började engagera sig i HiSUS och kände snabbt att han ville göra mer. Så han skickade in en ansökan till att bli lägerledare.
”Mitt första läger var hur roligt som helst” berättar han om lägret på Kungshol i Rättvik som han var ledare på 2011. ”Jag ville bara ut och leka!”

Totalt har Kawsar varit ledare på tre läger och en ungdomskonferens. 2012 var han föreståndare på ett läger på Herrfallet. Han berättar att han lärt sig mycket av att vara lägerledare och föreståndare. Till exempel att det är viktigt att vara lyhörd och att det är bra att ha tålamod – även om det ofta kan fresta på. Allra viktigast säger han är att alla barn ska ha roligt, oavsett funktionshinder.
Kawsar berättar att han tycker det är synd att han inte kom in i UH tidigare. Han tycker att alla borde prova att vara lägerledare, eftersom det ger så mycket. Att vara lägerledare ger en erfarenheter, det är en utmaning och du får träffa nya människor, förklarar han. Dessutom är det hur roligt som helst!

”Det är en grej man ska bocka av på sin bucketlist!” konstaterar han till slut med ett leende på läpparna.

Vill du bli ledare i Unga Hörselskadade? Läs mer om hur du söker längre ner!

Kawsars tre tips till nya lägerledare:

  • Var dig själv.
  • Var lyhörd.
  • Var seriös, men på ett bra sätt, med glimten i ögat liksom.

Nu söker vi dig som vill vara ledare eller föreståndare 2014!

Att vara ledare eller föreståndare innebär att du behöver kunna ta ansvar, vara självgående, ta initiativ och lösa problem som dyker upp. Du behöver kunna samarbeta med och visa respekt mot både dina ledarkollegor och deltagarna.

Att genomföra lägret är endast en liten del av arbetet, det krävs även att du avsätter tid för planering och förberedelser självständigt på distans.

Du som är ledare på våra verksamheter behöver ha erfarenhet av hur det är att leva med en hörselskada, antingen genom att du har det själv eller har fått ta del av någon annans livssituation genom arbete, utbildning eller privat. Körkort och kunskaper i teckenspråk är meriterande.

Skriv ett brev där du berättar om dig själv, dina erfarenheter av hörselskador och varför du vill jobba på Unga Hörselskadades läger. Berätta om tidigare erfarenheter som du kan använda som lägerledare och ifall du har körkort eller kan teckenspråk. Glöm inte skriva vilket eller vilka läger du kan tänka dig jobba på och om du söker som ledare eller föreståndare. Läs mer om våra läger på baksidan av Rabalder!

Skicka ansökan senast den 2 mars till sabina@uh.se!

Unga Hörselskadades ledarutbildning hålls i Stockholm den 23-25 maj. Alla ledare erbjuds att gå gratis.