torsdag 24 oktober 2013

Wrap upp-möte med landssamordnarna

På vårat schema stod denna eftermiddag möte med landssamordnarna för att diskutera vilken av organisationerna NAHOH eller SHRUTI vi ska gå vidare med. Jag sa att när vi från UH pratat ihop oss så var vi överrens om att SHRUTI var den organisation vi trodde vi kunde komma längst med. Vi ser två risker med ett samarbete. Dels vet vi inte hur stabil organisationen är, den har endast funnits i lite mindre än två år och ännu inte hunnit visa vad den går för. Den andra risken är att vi inte vet vad som finns bakom den karismatiska ledaren. Vad händer om hon försvinner? Finns det tillräckligt med skickliga aktiva i organisationen som är intresserade av att driva organisationen vidare med samma engagemang som Neeta?

Shiva och Sujana hade med en ritning visualiserat relationerna mellan de olika organisationerna som idag arbetar genom MyRight och deras inbördes relationer. Jag är väldans imponerad av att de lyckats skapa en så tydlig visuell bild av detta! Hur som kom det fram att SHRUTI inte vill samarbeta med andra hsk/döv-organisationer. De verkar snarare för att öka avståndet. Konceptet med MyRight är att organisationerna ska arbeta tillsammans för att på detta sätt i gemensam front nå målet ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i Nepal. Självklart har alla organisationer sina egna projekt, men de behöver ha en förmåga att kunna samarbeta. Landssamordnarna var rädda att ett samarbete med SHRUTI inom ramen för MyRight skulle kunna orsaka konflikter i samband med landsgruppsmötena och på så sätt skapa splittring.

Med den informationen känns det som att vi inte har så mycket till val om vi ska arbeta i ett projekt genom MyRight. NAHOH är för övrigt den organisation som vi i Sverige innan resan tänkt oss att ha ett samarbete med. Och det är verkligen ingen dålig organisation att samarbeta med, vi fick ett positivt intryck av dem under mötet i tisdags. Om vi väljer NAHOH så är en negativ aspekt att vi tror att ett samarbete med NAHOH kan innebära att NAHOH böjer sig för oss mer än de borde. Ett samarbete med SHRUTI tror vi skulle ses som mera jämbördigt. En annan negativ aspekt är att om vi väljer NAHOH så får vi inte Neeta. Jag lyfte frågan om Shiva och Sujana trodde det ifall vi valde NAHOH fanns någon som helst möjlighet att i vårat projekt kunna använda oss av Neeta. Hon har den personlighet som skapar revolutioner. Dessvärre kan detta samtidigt innebära kompromisslöshet vilket inte är bra i ett samarbete.

Landssamordnarna sa att vi inte behöver bestämma något nu, det är viktigt att vi väljer vad vi själva tror blir bäst. Vi kan fundera och diskutera med de svenska organisationer som genom MyRight redan har projekt i Nepal och utifrån det bilda oss en egen uppfattning. När jag kommer hem till Sverige kommer jag ta kontakt med de svenska organisationer som genom MyRight är verksamma i Nepal.

Shiva och Sujana ville summera mötet med en fråga om vad vi ville göra i vårt projekt. Jag svarade att vi först och främst vill veta vad vår samarbetsorganisation vill. Men ett villkor vi har är att projektet ska fokusera på arbete med barn, ungdomar och/eller unga vuxna med hörselskada. I nuläget kan jag tänka mig att vi till en början behöver identifieras gruppen personer med hörselskada och erbjuda dem någon form av rehabilitering. Om hörapparater ska delas ut behöver det finnas en plan för hur dessa ska repareras i Nepal. T.ex. att det finns tekniker med kompetensen i landet. Antingen utbilda sådana i Nepal, eller låta svenska tekniker besöka Nepal med jämna mellanrum och som trasiga hörhjälpmedel kan lämnas in hos för reparation. Ett annat dilemma vi måste ha en plan för är batterier. Hur förser vi hörapparatsanvändare utan någon som helst ekonomisk marginal i livet med batterier? Vi tror att ett projekt som skulle passa både oss i Sverige och samarbetsorganisationen har en plan för empowerment och att barn med hörselskada både ska få talad nepalesiska och nepalesiskt teckenspråk. Och om barnet går integrerat, en tillgänglig skola med en acceptabel ljudmiljö, liten klass och möjlighet att avläsa klasskamraterna, funktionshinderkunskap i lärarutbildningen så att läraren kan anpassa skolsituationen efter barnets behov så att barnet kan ta del av utbildningen. Vi vill arbeta med organisationsutveckling, sprida information om organisationen utanför Kathmandu med omnejd och skapa mötesplatser i form av aktiva lokalavdelningar runt om i Nepal.

 Meditation i bur
Meditation i bur
/Sabina, organisationssamordnare

Inga kommentarer: