Neeta har haft sin hörselskada sedan tidig barndom och gick i en vanlig skola. Hon hade inga hörapparater och behövde anstränga sig hårt för att kunna hänga med. När Neeta började på universitetet kände hon att hon ännu mindre kunde ta del av undervisningen och slutade gå till skolan. Hon studerade hemma och lyckades att med självstudier ta en examen. Neeta gifte sig med Jeevan som genom ett stipendium fick möjlighet att studera i Japan. Paret blev kvar i många år, men inom Neeta uppstod en längtan att åka tillbaka till Nepal och arbeta för att förbättra skolsituationen för nepalesiska barn med hörselskada. För fyra år sedan flyttade paret tillbaka och i januari 2012 grundade Neeta "SHRUTI". Organisationens vision är: "An inclusive society without communication barrier where Hard of hearing and Deafened people live a dignified life.
Barn med hörselskada får i Nepal antingen gå i en hörande klass utan några som helst anpassningar eller i dövskola och det ser Neeta som att ta ifrån barnen möjligheten att utveckla sitt hörande, sitt talade språk och sin möjlighet att i den mån det är möjligt ta del av det hörande samhället. Neeta tycker förvisso det är viktigt att personer med hörselskada får möjlighet att lära sig grundläggande teckenspråk, men hon tycker också det är viktigt att dessa barn pratar för att inte isoleras från övriga samhället då de har möjligheten att mer eller mindre kommunicera på talad nepalesiska. Hon vill att personer med hörselskada ska ha möjlighet att välja det som passar bäst, talad nepalesiska eller teckenspråk. Barn med hörselskada ska gå integrerade i en skola för hörande. Skolan ska anpassas efter barnets behov och lärarna behöver kunskap för att kunna ge barnet en bra skolsituation.
Under mötet med NAHOH i förmiddags berättade organisationens ordförande att han som liten gick integrerad i en hörande klass men inte hade hörapparat. Han var ständigt orolig över att inte höra vad läraren sa och gick alltid till skolan en timme tidigare än de andra barnen för att garantera en plats längst fram i klassrummet.
Kategorin "hörselskadad" är inte helt lätt i Nepal då många personer med hörselskada är inkluderade i dövgruppen. Neeta understryker att personer med hörselskada har delvis andra behov än döva. Personer med hörselskada blir ofta i hög grad särbehandlade av familj, samhälle och skola.
Jag frågade om det var vanligt att personer med hörselskada i Nepal kände skam för sin hörselskada. Neeta berättade då att hon fick sina hörapparater i Japen och att första tiden hon hade sina hörapparater skämdes hon och försökte gömma hörapparaterna under sitt hår. Det tog två år innan Neeta vågade sätta upp håret igen. Neeta har sett skam hos många personer med hörselskada som hon träffat och hon har då försökt övertala dem att använda hörapparater för att träna sin förmåga att uppfatta tal.
Neeta fick prova vårat slingsystem och lyste upp med kommentaren att ljudet hörs så klart och tydligt.
Vi har under dagen förstått att det vad gäller inre upplevelser finns många likheter mellan att växa upp med hörselskada i Nepal och att växa upp med hörselskada i Sverige. Tanken från början var att vi skulle ha ett samarbete med NAHOH. Efter mötet med SHRUTI har vi fått uppfattningen att ambitionerna med deras organisation samt önskemål om utvecklingsområden ligger närmare UH än vad NAHOH gör. NAHOH tror vi i högre känner behov av vårt stöd men där handlar verksamheten främst om rehabilitering. Med SHRUTI som vi uppfattar som betydligt mer handlingkraftig och som har mer fokus på påverkan än rehabilitering tror vi att vi kan komma längre och i det långa loppet påverka fler personers liv. Risken med SHRUTI är att vi inte vet om det är deras ordförande Neeta som är motorn i det hela och vad som skulle hända ifall Neeta av någon anledning inte fortsatte.
Jag sitter på ett hotell i Kathmandu där det vandrar omkring pilgrimer, vandrare, klättrare, en och annan barnfamilj samt övervintrande hippies. Och så vi från UH och våra fantastiska tolkar förstås. Staden bjuder på kalabalik och en varm och öppen atmosfär. Vi är i goda händer, på kvällen får jag sms från våra landssamordnare som tackar för dagen, påminner om morgondagens tider samt önskar oss en god natts sömn. Det är strömavbrott lite då och då, vattnet i duschen är iskallt, men spolar vi i c:a tre minuter kommer kokhett vatten. Vi konsumerar kopiösa mängder handsprit och sköljer tandborsten i vatten på flaska för att hålla magåkommor borta. UH är här på kontaktresa för att undersöka huruvida det är möjligt för UH att genom MyRight dra igång ett utvecklingssamarbete med en nepalesisk organisation. Vill du veta mer om MyRight? Du hittar mer info på deras hemsida: www.myright.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar