Hörselveckan: Annas berättelse

Den här berättelsen delas med anledning av Hörselveckan som pågår. Hörselveckan är en kampanj av Hörselskadades riksförbund och går ut på att alla uppmanas testa sin hörsel. Gör det du också på horseltest.se eller via appen Hörseltestaren som du kan ladda ner till din telefon. Du kan läsa alla inlägg i UH:s kampanj för hörselmedvetenhet här: berättelser hörselveckan 2013.

I ett desperat försök att få hjälp mejlade jag nu till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att höra om detta kunde var en grund för anmälan. DO svarade och kontaktade även skolan för att få deras syn på vad som hade hänt. Då blev det fart.

Jag heter Anna Kain Wyatt och är ordförande för Unga Hörselskadade. Idag jobbar jag men bakom mig har jag flera års till viss del turbulenta studier på högskola. Det här är min berättelse om min kamp för att få de hjälpmedel jag har rätt till för att kunna genomföra mina studier.

När jag började på högskolan var jag ute i god tid och kontaktade handikappsamordnare för att anmäla behov av hörslinga. Detta bekräftades att jag kunde få. Tätt inpå mötet och terminsstarten fick jag ett mejl om att jag behövde ha med mig ett bevis på att jag var hörselskadad. Jag frågade vilken typ av bevis som åsyftades och fick inget tydligt svar.

Då det är många veckors kötid inom hörselvården berättade jag att detta var omöjligt att få fram till den dagen mötet skulle vara. Samordnaren gick med på att detta kunde tas vid ett senare tillfälle. Jag gick till mötet, fick min hörslinga och kände mig nöjd. Tyvärr var hörslingan gammal och mycket dålig vilket resulterade i en hel del strul för min del och svårigheter att hänga med.

Vad som följde därefter är en cirkus där jag bemöttes av både okunskap, dålig attityd och ansvar som lämpades över på mig.

Jag lämnade in hörslingan igen enligt anvisningar från samordnaren, den skickades på reparation och kom tillbaka men fortsatte trots det att strula och fungerade dåligt. Jag var tvungen att lämna in den på reparation ytterligare en gång och samtidigt var samordnaren på semester vilket omöjliggjorde mina möjligheter att få tag på hen och därigenom få hjälp att boka tolk som jag såg som enda alternativet när mitt hjälpmedel inte funkade. Jag ringde istället i panik till landstinget för att få hjälp med att boka en TSS-tolk som kunde möjliggöra min delaktighet i studierna. Jag frågade dem hur jag skulle göra med kostnaderna men de meddelade att de löste det i förhållande till skolan och att jag inte behövde oroa mig för det. Värt att poängtera är att jag aldrig tidigare behövt boka tolk och jag visste inte alls hur det gick till. En tolk dök upp och jag klarade av seminariet.

Då samordnaren var tillbaka tänkte jag att jag skulle få hjälp att boka tolk till kommande seminarium. Men där misstog jag mig. När jag meddelade samordnaren att jag tvingats boka TSS-tolk för att klara seminariet fick jag ett mejl tillbaka där hen inte ens visste vad en TSS-tolk var och ställde panikartade frågor kring vem som skulle bekosta det egentligen och hur ville jag ha det i framtiden egentligen? Vi redde ut frågor kring olika typer av tolk och vem som skulle boka, och efter några om och men upprättades ett avtal så att jag kunde boka tolk som vanligt framöver i väntan på hörslingan som fortfarande var och är mitt förstahandsval av hjälpmedel. Men eftersom det tog ett tag innan samordnaren kontaktade tolkcentralen på universitetet missade jag ändå de föreläsningar som jag tidigare bett hen om hjälp att boka tolk till. Tillslut kom hörslingan tillbaka från reparationen. Men tyvärr fortsatte den att fungera dåligt vilket jag meddelade i slutet av terminen.

Därefter gick jag på sommarlov och fick sedan reda på att jag kommit in på det program jag sökt till hösten vilket innebar att jag planerade att studera ytterligare tre år på samma högskola. Då jag haft stora besvär att hänga med i undervisningen under våren ville jag försäkra mig om min möjlighet att delta under hösten och därför tog jag återigen kontakt med handikappsamordnaren och frågade om slingan var utbytt. Jag fick luddiga besked om att slingorna som fanns skulle fungera bra och att den jag använt terminen före skulle vara nyservad.

När terminen så började visade sig hörslingan fungera lika dåligt som tidigare vilket omöjliggjorde ett aktivt deltagande för mig. Jag beställde återigen teckenspråkstolkar och använde för första gången teckenspråk som undervisningsspråk. I och med att jag hade mycket begränsad kunskap i teckenspråk var jag utmattad de två första veckorna av terminen och hängde knappast med i undervisningen. Under tiden meddelade jag än en gång samordnaren att hörselslingan inte fungerade, gav dem förslag på vilka alternativ som fanns men bemöttes bara med att de inte hade tid att prioritera det just då. Istället rekommenderade hen mig att själv kontakta någon hörcentral för att eventuellt få låna hjälpmedel av dem istället.

Här tröttnade jag på att mejla fram och tillbaka utan resultat och klara besked. Min mamma hjälpte mig att ringa till samordnaren som meddelade att det skulle vara alldeles omöjligt att få en ny hörselslinga via skolan.

I ett desperat försök att få hjälp mejlade jag nu till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att höra om detta kunde var en grund för anmälan. DO svarade och kontaktade även skolan för att få deras syn på vad som hade hänt. Då blev det fart. Plötsligt satt jag med en ny hörslinga som fungerade och jag kunde äntligen hänga med i undervisningen.

Hade jag gett upp och inte bråkat hade jag inte suttit här idag med 3 års heltidsstudier bakom mig. Hade jag inte fått hörslingan hade jag aldrig orkar ens den första terminen på programmet. Jag mådde väldigt dåligt och var stressad över min studiesituation under den här perioden.

Jag är tacksam för att tolk fanns som alternativ, utan det hade det inte gått alls. Men det var oerhört tufft att tvingas studera på ett språk jag inte behärskade, att hänga med i undervisningen och simultant lära sig ett nytt språk var en utmaning som minst sagt påverkade min studieinsats och mina resultat. Det här är bara ett av många exempel som visar tydligt på vikten av anpassade lösningar för varje individ och vikten av tillgång till bra tekniska hjälpmedel för studenter med hörselskada!