"Disabled People Organisations Denmark" (DPOD) är Danmarks MyRight. Idag träffade vi Renu Lohani som är anställd av organisationen. Under 90-talet genomförde NAHOH (den första organisationen för personer med hörselskada som vi träffade i Nepal) tillsammans med en dansk organisation ett projekt där hörapparater distribuerades och hörselscreening infördes. P.g.a. de politiska oroligheterna i Nepal hade samarbetsparterna svårt att genomföra projektet enligt ursprungsplanen. Problem som dök upp var att om en hörapparat gick sönder fick den skickas till Danmark för reparation då det var svårt att få den lagad i Nepal. Vidare hade folk i landet generellt inte råd med hörapparatsbatterier.
Renu berättade att i Pokhara finns en australiensisk läkare som dragit igång rehabiliteringsverksamhet för barn med hörselskada och där hörapparater delas ut. De organisationer för personer med hörselskada som vi träffat finns i Kathmandudalen. Ambitionen är att sprida information om vår samarbetsorganisation i landet och så småningom låta organisationens verksamhet expandera. Den australiensiska läkarens klinik kan vara intressant att samarbeta med kring informationsspridning om organisationen.
I Nepal finns 19 personer med CI. Operationen bekostas av familjen och det är därför endast rika personer som fått möjligheten till en CI-operation. Den första operationen gjordes runt 2005 och genomsnittsåldern för de barn som opereras ligger på 12-13 år. Föräldrarna till barnen med CI har bildat en organisation vars arbete går ut på att koordinera kontakten mellan familjen och sjukhuset och att exempelvis säkra barnens möjlighet att få gå hos talpedagog.
I Nepal ses barn med CI som närmare dövsamhället än det hörande samhället. Barnen hör efter operationen ljud, men lär sig ofta inte tala helt bra och fortsätter använda teckenspråk som första språk. Många barn med CI blir kvar i dövskolan, endast ett fåtal får ett så bra språk att de börjar i en skola för hörande.
När vi frågade vad Renu tyckte om SHRUTI (den andra organisationen för personer med hörselskada som vi träffade) svarade hon att organisationen är väldigt ny. De har ännu inte gjort så mycket men är angelägna om att genomföra projekt. Medlemmarna är unga och engagerade och de aktiva i SHRUTI har ledande positioner i andra organisationer. Nästan direkt försökte Renu styra över samtalet på NAHOH (den första organisationen för personer med hörselskada som vi träffade) och att deras ordförande är en mycket ärlig person. Hon pratade länge och varmt om NAHOH.
Mötet avslutades med att Renu sa att vi väldigt gärna fick höra av oss om vi hade frågor, behövde hjälp eller råd i arbetet. Vi tackade för att Renu tagit sig tid och gav henne en UH-påse med en present i.
Renu får en present från UH
Renu, MyRights landssamordnare och UH
Efter mötet med Renu åkte vi iväg till Naxal dövskola. Vi hade tänkt besöka skolan när eleverna var där, men i morse halv sju fick jag sms från Shiva som meddelade att han kommit på att barnen var lediga från skolan eftersom det var festival. Även rektorn var iväg, men en lärare tog emot oss och visade oss runt.
På väg in på skolområdet.
Skolbyggnad.
Skolbyggnad.
Therese provar klätterställning på skolgården.
Solpanel på taket för att det ska bli så pass ljust på kvällen att eleverna kan teckna till varandra.
Klassrum.
Shivas och Sujanas assistent Niketan tog oss till en restaurang där många döva arbetar.
Skylt utanför restaurangen.
/Sabina, organisationssamordnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar