onsdag 23 oktober 2013

Apor, "National Federation of the Disabled Nepal" samt "Ministry of Education"

Idag kan jag skryta med att jag självsäkert gått fram till en minister i det hierarkiska Nepal och sagt åt honom att använda slinga för att jag ska höra vad han säger. Inte illa va?

Denna förmiddag tog Shiva (en av MyRights nepalesiska landssamordnare) med oss till Swayambu aptempel. Templet är egentligen en buddistisk plats för religiös praktik, men ett apsamhälle i storlek stor, större, störst har flyttat dit och springer omkring bland byggnaderna. Platsen pryds av buddistiska böneflaggor och hela området fascinerade våra västerländska ögon. Templet känns som en oas bortom Kathmandus ständiga kalabalik och larm och utsikten över staden är underbar! Vi fick till och med en skymt av Himalaya.

                                      Apa och böneflaggor



                                                       Apa sittandes på en byggnad

                                                       Apa bakifrån

                                       Hungriga apor

                                       Tittar ut

                                                       UH med tolkar

Första programpunkten för dagen var ett möte med paraplyorganisationen: "National Federation of the Disabled Nepal" (NFDN). Både NAHOH och SHUTRI, de organisationer vi träffade igår och som företräder personer med hörselskada, är medlemmar i NFON. Tika Devi Dahal är generalsekreterare och kommer själv från en organisation för kvinnor med funktionsnedsättning i Nepal. På plats fanns även Kumar Regmi som är ordförande i "National Association of the Deaf and hard of hearing" (NADH) liksom en man vars namn jag inte minns, men som är aktiv i en organisation som arbetar för personer med utvecklingsstörning då han har en dotter som har utvecklingsstörning.

NFON var mycket intresserade av att få veta hur UH arbetade, vad personer med hörselskada har för rättigheter/möjligheter i Sverige, vad vi ville arbeta med i Nepal samt vad de kunde hjälpa oss med. De undrade vad vi i Sverige ansåg att skillnaden mellan personer med dövhet och personer med hörselskada är.

Vårt slingsystem fortsatte att skapa fascination även om ingen i paraplyorganisationen kunde prova det själv. Generellt så har det varit många gånger lättare att få folket i Nepal att använda slingan korrekt än vad det är att få folk i Sverige att göra det. Detta trots att nepaleserna aldrig sett en slinga förut. De flesta känner heller inte till att det finns en sådan teknisk lösning. Den grupp som haft svårast att komma ihåg att använda slingan rätt är NAHOH (den första organisationen för personer med hörselskada som vi träffade igår), annars har det gått utmärkt både i dövgruppen (som väntat med att teckna tills tolken fått slingan), i SHRUTI (den andra organisationen för hörselskadade) och i grupper bestående av hörande.

NFON (paraplyorganisationen) betonade vikten av att flera organisationer för personer med funktionsnedsättningar gemensamt arbetar för tillgänglighet. Hörselskadegruppen är ännu en svår grupp att kategorisera i Nepal och den första utmaningen är att få en tydlig klassificering. Annars blir det svårt att stärka gruppen som helhet.
        

                                      NFON och UH

                                       Gata i Kathmandu

På eftermiddagen besökte UH "Ministry of Education". För att få tillåtelse att driva ett projekt i Nepal behöver UH ha ministeriet bakom sig.

Vi fick en genomgång av vad den nepalesiska staten gjort för personer med funktionsnedsättning från 1964 och fram till idag, samt vilka förbättringar som gjorts i skolan för att barn med funktionsnedsättning ska kunna ta del av utbildningen. Ännu går inte alla barn i landet i skola och fyra femtedelar av dessa är barn med någon form av funktionsnedsättning.

Ministerns rådgivare tillika med sakkunnig (min egen hobbyanalys av vad vi skulle kalla mannen i Sverige) frågade vad vi vill arbeta med i Nepal. Jag svarade att vi inte kan ge ett färdigt svar på detta då det måste komma från den organisation vi ska samarbeta med. Först i februari kommer en LFA workshop att genomföras och därefter en färdig projektplan att sammanställas. Det vi idag efter de möten vi haft kan tänka oss att projektet kommer gå ut på är att ge barn med hörselskada i Nepal möjlighet till en anpassad skolgång. Ministern ville veta hur skolgången kunde anpassas. Först och främst handlar det om att hitta barn med hörselskada och ge dem rehabilitering, helst där de får tillgång till tekniska hjälpmedel om sådana kan hjälpa. Vi berättade om några skräckexempel vi hört i mötet med hörselskadeorganisationerna igår och sa att för att undvika detta behöver barnens lärare kunskap och utbildning i vad barn med hörselskada har för behov. UH:s hjärtebarn möjlighet till tvåspråkighet lyftes. Oavsett om barn med hörselskada har tillgång till slinga eller inte kan klassrummens ljudmiljö anpassas. Exempel på anpassning är byte av eventuella fläktar som väsnas, tyg på väggar så att ljudet inte studsar, möbeltassar eller golv med heltäckningsmattor, i den mån det är möjligt göra så störande ljud utifrån inte kommer in i klassrummet m.m. Små klasser liksom möjligheten att möblera klassrummet så att ett barn med hörselskada kan läsa av sina klasskamraters läppar. Om ett barn med hörselskada tvingas gå i en stor klass kan en plats längst fram alltid vara reserverad för barnet.

Ministern och hans rådgivare fastnade särskilt vid det jag nämnde om att i lärarnas utbildning lägga in funktionshinderkunskap och diskuterade länge den möjligheten. Jag berättade givetvis inte att vår svenska skolminister vägrat att lyssna på det örat. :-) Men om det nu är så att detta kan drivas igenom (oavsett om det blir en del av "vårt" projekt eller något ministeriet går vidare med på egen hand) så skulle det kunna betyda att Nepal lägger in funktionshinderkunskap i lärarutbildningen innan Sverige gör det. Det skulle vara något att visa vår svenska skolminister!

En annan fundering är hur det ser ut i andra länder, om de har funktionshinderkunskap som en obligatorisk del i sin lärarutbildning. Är det så att de inte har det kan vi kanske flagga för ministeriet att så är fallet och om Nepal lägger in funktionshinderkunskap i lärarutbildningen kan de vara först i världen med detta. Vore intressant att kontakta utbildningsministerier världen runt för att ta reda på hur det ser ut med den saken.         
                                       UH, utbildningsministern och hans rådgivare

                                Våra stabila klippor till landssamordnare, Sujana och Shiva.

/Sabina (organisationssamordnare)




Inga kommentarer: